Tietoa mainostajalle › Tietosuojaseloste ›
Browsing Category

Resa

Hästar Los Angeles Resa Vänner

Två timmar från LA

17 mars 2019

En väldigt bra grej med Los Angeles är att man på bara två timmar kan komma till helt annorlunda och fantastiska platser. På bara två ynka timmar kan man få uppleva helt annorlunda klimat och kultur. Det är perfekt för oss som vi gillar att åka bort på små helgresor med vänner.

Ser ni förresten snön på berget längst bort? Det är inte bara vackert, det innebär också att för första gången på många herrans år är Kalifornien INTE drabbad av någon som helst torka.

Den här gången körde vi mot sydost och Temecula. Ett område med vingårdar, massor av hästar och tydligen en och annan Trumpsupporter (en granne hade hängt upp en gigantisk TRUMP 2020-poster på sin gård). Planen var som sagt att det skulle ta cirka två timmar att köra ner och för säkerhets skull tog vi Vidde ur skolan redan vid ett. Man vill ju inte landa i fredagstrafiken. Fem timmar efter avgång kom vi fram. Om man ska se det från den positiva sidan spydde ingen i bilen.

Blankens hade redan kommit och under kvällen droppade resten av gänget in. Totalt var vi sju vuxna, tre hundar och otroligt många barn mellan tre månader och tio år. Stundvis var det minst sagt kaotiskt, men också väldigt mysigt. Vi åt en sen födelsedagsmiddag och höll tal, skålade, kollade på videohälsningar från folk i Sverige och sen slocknade alla i sina rum.

Följande morgon gick vi ner till stallet för att hälsa på hästarna. Först tänkte jag fega ur när jag såg westernsadeln och tränset. Att rida western känns som en helt annan sport än det jag är van vid. Sen ändrade jag mig. Alltid kul att gallopera lite.

Magnus ville också testa och kom också han upp i galopp. Jag var mycket stolt och planerar redan nu att ta honom till en farm i Montana och rida dagarna i ända. Kanske nästa vår?

Efter bara en kvart i den hårda sadeln, jag satt antagligen helt fel, hade jag massiva blåmärken på benen. Men det var givetvis värt all smärta.

Det var klart att födelsedagsbarnet också skulle ta sig en ridtur. Inser nu att jag knappt tagit några andra bilder av Cissan än när hon red. Men hon var sitt vanliga avslappnat snygga och välklädda jag också utanför paddocken. Ni får föreställa er. (Tycker för övrigt så MYCKET om henne!)

Resten av dagen tillbringade vi i och vid poolen. Några spelade tennis och andra klädde av jeepen dörrar och tak och drog ut på en terrängkörning. Som ursäkt svängde de också förbi mataffären för att fylla på middagsmaten. Själv satt jag stilla flera minuter åt gången för att sedan bli avbruten av Majlis som upprepade ”Peppe, KOM!” i all oändlighet. Tänker ofta på om jag kommer att sakna det när hon vuxit upp. Älskar Majsan och att vara med henne. Älskar inte att bli avbruten varannan minut.


Det här var för övrigt den första riktigt varma dagen i vår. Temperaturen rörde sig nånstans mellan 25-30. Jag hade verkligen saknat värmen. Vet att jag kommer att längta efter jeans och tjock tröja i september, men nu är jag redo för bara ben och korta ärmar.

När solen gick ner blev det middag igen. Vi hade delat in måltiderna så alla hade antingen en frukost, lunch eller middag. Magnus och jag (okej till 90 procent Maggan) svängde ihop våra vanliga tacos med bönröra och guacamole.

Ett så otroligt bra koncept att åka på små helgresor med vänner. Senast exakt det här gänget var samlat var ett och ett halvt år sedan i Yosemite. Också väldigt bra resa. Ja, nu blev jag den där släktingen från 1987 som tvingar gästerna att kolla på hans diabilder från semestern på Kos. Ber om ursäkt för det. Ska leverera mer substans resten av veckan.

Det tog för övrigt bara två timmar att köra hem igen på söndagen (plus de två timmar som Blankens och vi lunchade på Polly’s Pie i Riverside). När vi kom hem passade vi på att plocka upp en stor, vit ullmatta som en familj längre upp på gatan inte längre behövde. Nu är min fråga till er, helt off topic, HUR tvättar man en sån? Frågade på tvätteriet uppe på gatan och de sa drygt 400 dollar så jag tänkte att det får bli plan B.

Resa Vänner

Födelsedag i Temecula

16 mars 2019

Hej från eder bloggare. Det händer ej ofta, men i dag är jag bakis. Cissan fyller 40 och vi har samlats i ett stort hus nere i Temecula. Jag tror att vi är nio vuxna, tre hundar och så många barn att jag inte vågar räkna.

En dag utan mycket trafik tar det två timmar att köra ner hit. Igår tog det fem timmar. Vi underhöll oss med att lyssna (och sjunga med i) hiphop från 90-talet och belönades stort när vi kom allt närmare. Eftersom det regnat så mycket var hela öknen full av blommor. Plus miljoner fjärilar som migrerar från Mexiko till Oregon.

I området finns också små vingårdar och massor av hästar. Ja ni fattar att det är bra. Barnen badade. Vi väntade in de sista gästerna och åt middag vid tio. Jag höll ett tal och sen satt vi uppe och talade så länge vi orkade.

Nu ska jag stiga upp, borsta tänderna och gå in i köket, ta en kopp kaffe och vänta på att andra yrvakna och gulliga gäster droppar in. Det är kanske min favoritstund på dagen när jag reser med vänner.

Los Angeles Resa

Rutschkana från LA:s högsta skyskrapa

10 mars 2019

I går var Magnus och jag ute på en sällsynt dejt. Jag tror inte att han och jag ätit middag ute tillsammans en enda gång sedan vi flyttade till LA. Barnvakt kostar mycket så vi har bara anlitat sån när vi ska gå på fest. Det var i alla fall väldigt mysigt att ta en Uber till West Hollywood, ett glas vin i baren till Cecconi’s och sen vidare till thairestaurangen Thai + Market där vi åt middag. Sen dundrade Cissan och Per in och vi satt kvar och pratade till stället stängde och vi blev milt utkastade. Tog inte en enda bild.

Däremot tog jag en massa bilder från tidigare samma dag då vi åkte in till DTLA för att äta lunch och testa den genomskinliga rutschkanan utanför en av skyskraporna. Eller inte vilken skyskrapa som helst, stans högsta.

Vi lunchade på det relativt nya nya hotellet NoMad. Det var kyligt som bara den, men lyckligtvis sitter inte Majlis stilla mer än en minut åt gången och det är lätt att få upp värmen när man joggar efter henne.

När vi ätit kände vi på vattnet i poolen (varmt), tog ändå inte ett dopp, utan promenerade mot Skyspace som ligger i en av skyskraporna. DTLA är förresten relativt komprimerat och här går det bra att promenera från ett ställe till ett annat.

Det var inte billigt att ta hissen upp och dessutom åka den genomskinliga rutschkanan som alltså är konstruerad utanför byggnaden. Blickar man ner är det ungefär 69 våningar ner. Väldigt kul och inte alls så läskigt som det låter. Plus att utsikten efteråt var otroligt fin. Turistar man i LA kan jag verkligen rekommendera detta.

v

Resa

Aningslösa utpekare

18 februari 2019

Jag tänker mycket på klimatförändringen och på hur det finns en tröst i att när folk ändrar attityd och livsstil kan en förändring ske fort. Ta som exempel att äta vegetarisk eller vegansk mat som för inte så länge sedan var något hippien och djurrättsaktivister sysslade med. Nu håller det på att bli normen att inte äta kött varje dag. Eller att flyga på semester, folk kommer säkert att göra det (flygtrafiken ökar nu, men vill tro att det snart svänger). Flygskammen håller i alla fall resenärer från att ta bilder i planet. Färre reklamkampanjer med vajande palmer i bakgrunden och när folk reser långt stannar de flera månader. Jag tror att det inom kort kommer att vara lågstatus att flyga. Något man helst inte visar upp offentligt.

Min kompis Paulina förutspår att Aningslösa Influencers är bara början till den dåliga stämning som kommer att uppstå gällande klimatfrågor. Det behövs kanske dålig stämning för att folk ska ändra på sig. Eller obekväma bilder. Magnus slutade äta kyckling efter att ja läst Jonathan Safran Foers Eating Animals och blev vegan för några månader efter att ta sett Cowspiracy. Det måste kanske bli obekvämt för att vi ska ändra på våra vanor. (I Magnus fall började han äta kött igen, men inte slentrianmässigt. Lyckligtvis får man helveganska impossible burgers till och med på McDonals nuförtiden).

Nu kan det ju vara att jag pratar från en bubbla. Jag är kompis med och följer folk som grundat miljöklubbar, pratar mycket om hållbar livasstil och slutat flyga. Min verklighet är inte allmängiltig, MEN jag har svårt att se att detta inte är början på en bredare trend. Och att den kommer att sprida sig fort. Två steg fram, ett tillbaka, men i alla fall framåt.

Ja och gällande influencers som tjänar ihop sitt levebröd på vita stränder, oroa er inte, de kommer att hitta andra sätt att skapa content på! De är kreativa människor. Sen kan jag hålla med CRFN om att de allra rikaste flyger (SIC!) under radarn och är också de som släpper ut med koldioxid. Vi pekar bara finger åt de vi ser. Här tycker jag att strängare beskattning är en självklar väg att gå.

Ärlig fråga: Har ni under de senaste åren avstått från något (kött, flyg, bilresor eller annat) för att ni värnar om miljön? Eller tänker ni att detta är något som borde komma uppifrån, genom lagstiftning?

Helsingfors Resa Stockholm

Hela havet stormar

15 december 2018

När jag ännu bodde i Finland och hälsade på i Sverige tyckte jag alltid att kundservicen var så härlig i Stockholm. Folk småpratade i kassan och på restauranger, medan service på motsvarande ställen i Helsingfors mest handlade om att leverera det som beställts på bästa möjliga sätt med så lite kommunikation som möjligt. Finländsk service var som finländsk design, enkel, stilren och utan krusiduller.

Sen flyttade vi till USA och jag steg in i en helt ny nivå av snacksalighet och vänlig personal. Jag antar att det grundar sig i en öppnare kultur och i att många jobbar för dricks. Den här perspektivsförskjutningen ledde emellertid att jag tyckte folk var lite sura och dåliga på att kommunicera i Norden.

Fram tills förra veckan då vi tog Viking Gabriella över från Helsingfors till Stockholm och blev så varmt välkomnade på restaurangen att jag aldrig varit med om liknande. Alla var så gulliga och tillmötesgående och snälla mot Majlis och Vidde.


Följande morgon åt frukost på samma restaurang som vi åt middag på och fick samma varma bemötande. När vi gick ut hörde jag hur en av damerna sa till en annan (på finska): ”Majlis var lite purken i början, men sen blev hon på bättre humör”. Kändes så välkomnande, vill göra en shout out och tacka för trevlig stämning.


Kan för övrigt rekommendera att ta färjan över mellan Helsingfors och Stockholm på vintern. Så lugnt och skönt och mycket utrymme för den som är van vid sommarmassorna. På bilden ovan ligger Vidar och Magnus. Jag vet inte hur det är i era småbarnsfamiljer, men hos oss är nätterna en låg lek av Hela havet stormar där folk ständigt byter plats med varandra och ingen annan än jag vaknar där den lade sig på kvällen.

Helsingfors OOTD Personligt Resa Samarbete

Helsingfors är alltid hemma

10 december 2018

Imorse träffade jag min vän och före detta kollega på Café Engel vid Senatstorget. När jag promenerade från Järnvägstorget till Café Engel textade Karin mig och sa att vår gemensamma kompis Calle satt på cafét. Det skulle inte vara nåt speciellt med det ifall inte Karin och jag träffats för första gången på samma café år 2007. Calle var också med i egenskap av avgående chefredaktör, medan jag var tillträdande. Efter den gången trodde jag att Karin avskydde mig och i hemlighet var förälskad i Calle. Senare visade det sig att min analys var så långt från sanningen man kunde komma. Karin är en idag en av mina närmaste vänner.

För den som tycker att mina kängor är exceptionellt snygga vill jag meddela att de är en present av Gram Shoes och otroligt sköna på fötterna.

 

När jag kommer till Helsingfors går det fem minuter och sen känns Los Angeles som en avlägsen dröm. Det är som om jag kan varje gatustump och kullersten. Mina ben vill ta en rask promenad till hemmet på Styrmansgatan. Det sagt finns det ju nya enheter i min födelsestad, bland annat Ode, det nya Centrumbiblioteket. Där svängde jag förbi igår kväll med en gammal vän jag inte sett på tio år. Konstigt hur inte så mycket hade förändrats i vår vänskapsrelation. Efteråt gick vi på middag och satt krav tills personalen slängde ut oss.

Resten av mina få dagar här i stan har jag träffat annat folk som står mig gärna och nu är jag hemma hos syrran igen för att äta rester av vår julmiddag.

Förresten, mina (fejk)läderbryxor är sex år gamla och så slitna (och älskade) att jag knappt kan trä på dem längre. Jag köpte dem på H&M i USA. Hojta om någon av er vet var jag skulle kunna köpa ett par liknande. Tack förhand! Nu ska jag hänga med det här gänget.

Resa Stockholm Tips

En podd, en intervju och Stockholm

5 december 2018

På grund av visumskäl var vi tvungna att åka en sväng till Stockholm och Helsingfors. Vi anlände för en stund sedan till Stockholm. Jag är alldeles yr av jetlag, men det känns fint att vara här. Också ganska mörkt, Vidar som annars också var lite tidsförvirrad kunde inte förstå att det inte var natt trots att det var så mörkt. Nu går han omkring och längtar efter att det ska snöa.

Jag har fått några aha-upplevelser på sistone som jag tänkte dela med mig. Folk har tipsat om parterapeuten Ester Perel, men det var först när jag läste den här intervjun i DN och började lyssna på hennes podd som jag fattade grejen. Ska prata mer om den i Magnus och Peppes podcast. Jag beslöt mig också för att sluta lyssna på podden ”Hur kan vi” av Navid Modiri. Jag lyssnade på den för att vidga min egen bubbla och försöka förstå vad den andra sidan (sidorna) tycker. Och tycker att det ÄR en bra sak att låta folk som också har avvikande åsikter från en själv att tala till punkt. Men på sistone känns den här podcasten bara som ett forum där rasister, antifeminister och extremhögerfolk får en plattform att tala fritt utan att bli emotsagda.

Den första Friday Lab-kursen är full och nu håller platserna till den andra att fyllas upp också. Så glad över detta! Så otroligt glad över att den första kursens deltagare varit så nöjda. De allra flesta anmälningar har kommit på rekommendation från dem.

Nu kör jag tydligen fri association-leken. Ursäkta. Jag ville egentligen bara säga hej! Återkommer mer utvilad imorgon.

Las Vegas Resa

Las Vegas är bättre än sitt rykte

4 november 2018

Tack för så bra rubrikförslag på det här inlägget! Jag tänker välja och vraka efter dagskänsla och fastnade just nu vid detta: ”Stället som är bättre än sitt rykte”. Jag blev inspirerad av att min kompis och bloggkollega Jennifer skrev att hon inte alls kan rekommendera Las Vegas. Jag kan det!

I och för sig tog det mig fyra-fem arbetsresor till Las Vegas innan jag fattade grejen med staden. Jag är inte det minsta intresserad av att spela bort mina pengar och tyckte att strippen mest var deprimerande, MEN sen fattade jag att det finns ett Downtown Las Vegas, bra restauranger, lyxhotellrum för en spottstyver (okej förmånliga med USA mått mätt), härliga pooler och bra natur kring staden. Ja och så ÄR det ganska imponerande att köra in i staden på kvällen och se alla ljus på hotellen.

Det som absolut lönar sig att göra är att sen en show där. Jag hade turen att bli bjuden på Jennifer Lopez med självaste Jill Johnson och fattade att en show i Las Vegas är någonting mer än bara en show. Jag intervjuade alltså Jill Johnson. Otroligt bra typ och sedan dess också kompis. Jaja, det där sista lät skrytigt. Förlåt, ville tydligen imponera på er med något som antagligen inte alls imponerar på er.

Det jag vill säga är att Las Vegas är mycket mer än The Strip där fulla män på svensexa samtidigt försöker dricka sig medvetslösa som de vill sex (för övrigt förbjudet i Las Vegas) och andra gråter för att de förlorat alla sina pengar på roulette. Las Vegas har bra restauranger (om jag måste nämna en frukostfavorit är det EAT i DTLV), trevliga hotell och bra natur runt om sig (öknen är otroligt imponerande). Det gäller bara att planera lite i förväg och inte bara stanna på kasinona. Kom också ihåg att det är olidligt varmt på sommaren och ganska kyligt på vintern.

Och här är en klassisk bild där jag ofrivilligt visar trosorna åt folk bakom mig. Kolla den lätt skeptiska minen.

Resa Vänner

Joshua Tree med barn och morföräldrar

3 november 2018

Magnus äldsta och bästa vän Tommy med familj hälsar på och det gör också Tommys mamma och pappa och Magnus mamma, min svärmor, Diana. Tillsammans hyrde vi ett airbnb-hus utanför Palm Springs och har mest hängt vid poolen de senaste dagarna.

På lördag morgon bestämde vi oss för att det var slutslappat och körde mot Joshua Tree, som bara ligger en halvtimme från Palm Springs. En av de finaste nationalparkerna jag besökt. Det var här vi testade på glamping i våras och här vi hyrde hus med Cissan & Co för snart två år sedan.

Det är kargt och väldigt vackert. Folk campar här året om, men parken är så stor att det går bra att vandra en hel dag utan att möta en enda människa. Om det är människofritt man strävar efter alltså. Det finns också kortare, mindre avancerade stigar som lämpar sig bra för småbarn. Är ändå alltid lite ängslig över att Majsan ska snubbla över en skallerorm.

Vi tappade blixtsnabbt bort hälften av gänget och så var det bara svärmor Diana, Majlis, Magnus och jag. Inte ett dåligt gäng det heller.

Här kallade Magnus mig för sin  ”livskamrat” och jag sa att han verkligen får skärpa sig. Det gjorde han inte.

Är för övrigt väldigt glad och tacksam över att jag har en så bra relation med min svärmor. Trivs alltid i hennes sällskap. Här leker vi ”skivkonvolut”.

Hej hej! Nu ska jag ta ett dopp i poolen och sen passa på att jobba lite.

Los Angeles Resa Restauranger

Bra takterrass i Los Angeles

19 oktober 2018

Igår tog jag metron in från Santa Monica till DTLA. Att ta bilen från kusten österut en eftermiddag är ungefär lika effektivt som att parkera och sedan vänta på att komma fram. Metron däremot tog bara 45 minuter och 50 sidor in i Mats Strandbergs ”Slutet”. OCH jag tog en Uber elcykel från vårt hem till metrostationen. Inte för att skryta men det tog mig åtta minuter och noll dollar.

Downtown är det närmaste storstad Los Angeles kommer. Om man kisar med ögonen kan man nästan föreställa sig att det är New York. NÄSTAN.

Orsaken till att jag var i Downtown var en intervju med Volvo Magazine. Jag skulle tala lite om staden och hur det är att bo i den. Där har ni Volvoägare nåt att se fram emot! Journalisten och fotografen hade stigit av flyget på LAX, hämtat upp en bil och sedan i snigelfart rört dig mot DTLA. Jag hade finkänsligt försökt varna dem för trafiken, men de var ändå 45 minuter sena.

Det gick ändå ingen nöd på mig. Fortsatte läsa Slutet och beställde in otroligt goda pommes frites och lemonade (som var lite för söt, föredrar den väldigt sur. Som min egen personlighet).

Sen kom killarna som tyckte att eftermiddagsljuset var mycket finare i Los Angeles än i Göteborg därifrån de startat tidigare samma dag. Jag tar det alltid personligt om någon gillar/inte gillar staden jag bor i. Det är ju töntigt att känna så, men men.

Vi träffades förresten på det ganska nyöppnade hotellet NoMad (den uppmärksamma läsaren minns kanske att vi åt middag där med Cissan och Per för några veckor sedan). Bra stället att ta en drink på om man besöker stan.

Sen fick jag skjuts hem till Santa Monica i en sprillans ny Volvo. Jag kan inte påstå att jag har ett stort bilintresse, men blir inte arg om jag ibland får åka i en snabb och fin bil.