Tietoa mainostajalle › Tietosuojaseloste ›
Browsing Category

Skriva

Böcker Podcast Skriva

Girls will be girls

15 oktober 2018

Girls will be girls. I går spelade Karin Jihde och jag in det senaste avsnittet av Mellan raderna och redan nu ligger det uppe. Vi pratar mycket om Jenny Jägerfelds Blixtra spraka blända, om patriarkatet och om föräldrar. Eller mer exakt: Så här lyder texten:

”I veckans avsnitt blir det mer Blixtra, spraka, blända av Jenny Jägerfeld. Jihde har nämligen hoppat på tåget och sträcklyssnat på Jenny Jägerfelds roman. Det blir snack om frånvarande pappor, knausgårdianskt skrivande, stabila mammor, horan och madonnan, verklighet versus hittepå och flerdimensionell kvinnor. Ett år sedan #metoo och tips på andra bra podcaster. LYSSNA! Tipsa en vän som gillar böcker! (det gör oss glada).

Böcker Hästar Skriva

Tips på bra Los Angeles-fotograf

9 oktober 2018

Den här bloggen är till hundra procent ett nöjesprojekt för mig. Jag tycker det är så ROLIGT att blogga. Att få testa tankar och dela vardag med er. Ibland kan jag göra samarbeten och tjäna lite pengar på den och det är ju väldigt härligt det med. Ju mer jag tjänar på bloggen, desto mer tid kan jag viga till den. Helst skulle jag vilja att halva min inkomst baserade sig bara på Livet & LA, men i praktiken är det inte tillnärmelsevis så. Drömmen vore att ligga på ett magasin eller annan bra bloggplattform och få en månadslön.

Jaja, egentligen skulle jag inte alls skriva om. Jag skulle berätta att en dröm gått i uppfyllelse: Sedan jag var sju år gammal och började ta ridlektioner har jag i hemlighet drömt om att någon med en fin privathäst skulle fråga mig om jag vill rida den för att hen inte har tid. För några veckor sedan hände det! Först skulle jag rida Rupert en gång i veckan, sedan två och nu helst alla vardagar. Det här känns minst lika kul som att få skriva på ett bokkontrakt! Människan är aldrig så lycklig som med hästen.

Och på tal om bokkontrakt så kommer ju min hästbok ut i vår. Förra veckan var den oerhört begåvade Anna-Maria Zunino Noellert uppe i stallet och tog bilder av mig och Rupert. Det var fruktansvärt svårt att välja ut några få bilder, men här kommer en jag gillade väldigt mycket. Ska visa fler senare. Jag ska också köpa loss ett par att ha på väggen. Vill varmt rekommendera Anna-Maria för fotouppdrag!

 

Böcker Jobb Skriva

Pomodoro-metoden och hur man skriver böcker

5 oktober 2018

När jag modererar författarsamtal brukar jag nästan alltid avsluta med att fråga författarna om deras skrivprocess och be om deras bästa skrivtips för aspirerande författare. Nu är ju skrivprocessen personlig. Ibland berättar författare att de stiger upp 04.30 och skriver hela förmiddagen, andra skriver ett visst antal sidor eller ord varje dag, medan somliga avverkar boken en scen per session.

Det som många nämnde den här bokmässan var pomodoro-metoden. Alltså att skriva i 25 minuter utan avbrott och sedan pausa i fem minuter. Jag har själv inte jobbat så ännu (jag körde ju 10 000 tecken om dagen i somras), men tror att det är en metod som verkligen skulle passa mig. Sen kör man så många pass som det behövs/man orkar.

En av debutanterna jag intervjuade sa att hen jobbar helt enligt flow, skriver när det känns så. Jag avundas enormt detta. För det mesta känner jag ett starkt motstånd för att sätta mig ner och skriva. Det är lite som precis innan jag ska ut och springa en runda. Lättjan protesterar, men när jag väl kommer igång är det oftast ganska skönt att springa. Detsamma gäller skrivandet. Jag känner ytterst sällan, om någonsin, flow innan jag börjat skriva. Men när jag tvingat mig själv att komma igång kan jag liksom få upp farten och hitta flowet inne i historien. I sällsynta, men ytterst fina, stunder rör sig karaktärerna framåt utan min ansträngning och jag skriver vidare av ren nyfikenhet för att få veta hur det går.

Ni som skriver, hur GÖR ni? Vore fint om vi kunde inspireras av varandra!

Böcker Skriva

Det sista ni behöver veta om bokmässan

2 oktober 2018

Här kommer det sista sjoket från bokmässan. Det är så intensivt och kul att jag inte hann blogga alla dagar, men från och med nu kör vi på i vanligt tempo med minst ett inlägg om dagen. Jag tog tydligen inga bilder alls från kvällsaktiviteterna, men 100 procent av kvällarna i Göteborg hängde jag på Park med alla andra författare. På dagarna hängde jag i mässhallen och på olika scener, till exempel här med Dea Solin och Ellen Strömberg. Fotokredd till Ellens man Per.

Jobbar man på mässan hör det till att klaga lite på hur tungt det är, hur långa dagarna och korta nätterna är, men det är också väldigt härligt. Jag blir alldeles pirrig av lycka av att tänka på alla böcker som finns och alla människor som kommer till mässan för att de gillar att läsa. OCH att träffa vänner jag vanligtvis inte annars ser. Johanna här på bilden ovan är en internetvän sen massor av år tillbaka. För ett par år sedan medan Johanna ännu jobbade på Göteborgs-Postens helgbilaga Två Dagar fick jag göra ett reportage med Jill Johnson i Las Vegas för henne. Det var ett väldigt tydligt, behagligt och kul samarbete. Fint att ses!

Jag hann också hänga en stund med Amanda som är förutom en kär vän också lärare och författare. Vi smet upp på mitt hotellrum och briefade varandra om livet, barnen, jobben och hemmen. Vi ses inte så ofta, men när vi gör det är det omedelbart helt naturligt.

Utsikten från mitt hotellrum var för övrigt väldigt bra. Göteborg kändes lite, lite som Helsingfors. Varje gång jag är här är det för att gå på bokmässan och jag hinner aldrig se mer av stan än Gothia och Park, men en dag ska jag utforska staden ordentligt.

I år hann jag inte gå på ett enda seminarium utom de jag själv modererade. Eller med handen på hjärtat skulle jag väl ha hunnit, men var så jetlaggad/hade sånt adrenalinöverskott/ville prata med alla kompisar jag sprang på att det inte blev några lyssningstillfällen alls. Det sagt rekommenderar jag VARMT seminarierna. Brukar vara mycket intressant och inspirerande att lyssna på dem (nu fick jag en idé om att tillägna ett helt eget inlägg till vilka bokskrivarråd de olika författarna jag intervjuade kom med). Tyckte väldigt mycket om att höra hur Jenny Jägerfeldt och Gunnar Ardelius jobbar. UR spelade in just den diskussionen, länkar till klippet om jag får nys på när det sänds.

Två monterdiskussioner jag hann med var Cissan och Kristin som pratade om sin nya vegetariska kokbok ”Nyfiken Grönare”. Den handlar mycket om hur man undviker att slänga bort mat och kan skapa nya rätter av gårdagens resten. Och Patrik Lundberg som inte bara är oerhört gullig och smart att hänga med, utan också en fantastiskt skribent. Hans senaste bok heter ”Berättelser om Sverige: texter om vår demokrati”.

Ja och så fick jag signera BÅDE ”Livet & patriarkatet” och ”Vackra människor” trots att de inte kom ut i år. Det kändes mycket fint. En kväll sprang jag på Stina Wollter på Tidningen Vi:s fest. Min förläggare Anna presenterade mig som Peppe och författare till Livet & Patriarkatet och på nåt sätt lät det som om jag var aktuell med boken i år. Det slutade med att jag lovade skicka henne ett ex. Hoppas att hon inte känner sig bedragen när hon ser att bokjäveln kom ut redan 2016.

Mitt nästsista uppdrag var att moderera ett 45 minuter långt seminarium med Hannah Widell och Amanda Schulman. Temat var ”The Diamond Year”, boken som jag är medförfattare till. Det var kul och lätt. Som moderator är det alltid lättast om författarna är vana att prata inför publik/i podd och om de läst varandras böcker.

Sen reste Cissan och jag i elvahundra timmar för att komma hem. Det gick ändå förvånansvärt fort då vi hade sällskap av varandra. På vägen till Sverige samkollade vi på serier Cissan laddat ner till Netflix, men på vägen tillbaka visade det sig att Norwegian uppdaterat sitt filmutbud och Netflix inte behövdes. Vi ville ändå koordinera vår tittning så vi beställde in varsitt glas vin och räknade till tre så vi kunde trycka på filmen exakt samtidigt fast på varsin skärm. Det var den bokmässan, nu tycker jag att vi vänder blad.

Böcker Jobb Skriva

Sista dagen på mässan

29 september 2018

Sista dagen i Göteborg ska jag äntligen få sitta på en scen med Ellen. Vi satt på samma förlagsmiddag igår och det visade sig att hon (såklart) är lika smart, rolig och trevlig som på bloggen. Efter uppträdandet ska jag rusa vidare till andra våningen för att moderera ett seminarium med Hannah Widell och Amanda Schulman och sen blir det en sista session på Finlandsarenan med Dea Solin. Vill också köpa några barnböcker.

Under helgen har jag också skött om Hufvudstadsbladet Instagramkonto och den här bilden ovan tog min Bokhora-kollega Marcus på mig när jag frågade ut Kaj Korkea-aho om vad han läser just nu.

Böcker Jobb Skriva

Peppe på bokmässan i Göteborg 2018

13 september 2018

Oooookej! Här kommer mina uppdrag på bokmässan i Göteborg i år. Om man bortser från nazisterna var det väldigt kul förra året. Vid sidan om dem ska jag ha hästbokmanusmöte med mina förläggare, hänga med vänner, gå på förlagsmiddagar och sova i hotellsäng. När jag varit som mest trött på att underhålla barn och byta blöjor under de senaste veckorna då Maggan jobbat har jag visualiserat mig själv ensam (eller med en het älskare*) i hotellsängen.

 

 

TORSDAG 27.9

kl. 11.30

Kärlek för unga

Febrigt, trevande, gränslöst och och underbart. Hur skriver man om kärlek för unga läsare idag? Ett snack om förälskelse, känslostormar och hjärtesorg med Kaj Korkea-aho och Ted Forsström aktuella med ungdomsboken Z001 #2 Hjärtattack. Moderator: Peppe Öhman.

FREDAG 28.9 kl. 07.30

BOKFRUKOST MED BLOGGARE 

Författarna:

Milena Bergquist – Lilla Na och djurkuppen
Moni Nilsson – Så mycket kärlek kan inte dö
Maria Turtschaninoff – Breven från Maresi
Émilie Frèche – Jag ska rädda er alla
Miranda Salisbury – Syndätarens dotter
Maria Engstrand – Kod: Orestes

Samtalet leds av Peppe Öhman från podcasten Mellan raderna.

Kl. 10.00 Det är inte du, det är prestationssamhället

Heidi Hakala och Rafael Donner debuterar båda med böcker som handlar om var unga
människor landar i ett samhälle som kräver allt mer av dem. Tillsammans med Peppe Öhman
diskuterar de ångest och revolt.

Kl. 13.00-13.20 Hur gestaltas unga män och kvinnor i litteraturen idag?

En diskussion med Gunnar Ardelius som skrivit Tjuren från Solna och Jenny Jägerfeld som är aktuell med Blixtra, blända, spraka. Moderator: Peppe Öhman

LÖRDAG 29.9

FRITID!

SÖNDAG 30.9

KL. 13.00 Farliga flickor

Jaga vatten av Ellen Strömberg är en stark och unik debutroman som i fragment behandlar flickors och unga kvinnors vänskap och sexualitet på ett befriande rakt och rått vis. Déa Solins ungdomsroman En spellista för sömnlösa nätter är en uppriktig skildring av att vara ung, bli kär, mista sin kärlek och så småningom hitta modet och kraften för att ta sig vidare. Tillsammans diskuterar de förälskelser och farliga flickor. Moderator: Peppe Öhman

Kl. 14.00-14.45 Ständigt i rörelse

Systrarna och entreprenörsduon Hannah Widell och Amanda Schulman startade 2011 ”Fredagspodden”, som snabbt blev en av Sveriges största podcasts. De avslutar sex framgångsrika år av podden med en efterlängtad ny bok om att förverkliga sina mål och att aldrig stå still.The Diamond Year baseras på de bästa och populäraste avsnitten av systrarnas personliga och roliga podcast, där de öppenhjärtigt delar med sig av sin inspirerande livsfilosofi. Boken är en handbok för alla som vill vara i ständig förändring genom att förädla och förverkliga nästa mål i sitt liv – och må maximalt bra på vägen. Den innehåller råd och erfarenheter kring bland annat kärlek, familj, karriär och självkänsla. Moderator: Peppe Öhman

Kl. 15.30 Spellista för sömnlösa nätter
Déa Solin debuterar med romanen En spellista för sömnlösa nätter, en uppriktig skildring av att vara ung, bli kär, mista sin kärlek och så småningom hitta modet och kraften för att ta sig vidare. Hur skriver man för unga då man själv är ung? Moderator: Peppe Öhman

 

*skoja! Ska sova ensam.

Böcker Los Angeles Personligt Skriva

Så föds kreativitet

10 september 2018

I dag har jag varit helt värdelös arbetsmässigt sätt. Det enda jag har gjort är hushåll, träffat en kompis från Sverige och sen varit värd för en playdate. Den här lekträffen kom mamma och en lillasyster med och stannade hemma hos oss i två timmar. Jag har ännu inte klurat ut vad som gäller, lämna av ungarna eller stanna och dricka te. Men vi kan börja på morgonen. Fint att ta en promenad med någon som verkligen uppskattar Santa Monica- stranden.

De dagar när jag inte producerar text försöker jag se som om jag låter hjärnan vila musklerna. Så där som det krävs återhämtning när man tränar fysiskt behöver hjärnan också få lite lugn och ro mellan allt bearbetande av information. Hursomhelst har jag bestämt är det bra för min kreativitet att ibland varken ta in eller producera information. #BASTA

 

 

På tal om att skriva så ska jag moderera diskussioner på bokmässan i Göteborg om några veckor. Vem av er ska dit? Om nån nu räcker upp handen så kunde jag lista mitt schema och vi kunde ses. Det vore väldigt roligt för mig!

Hästar Personligt Skriva

Vad göra när världen brinner

31 augusti 2018

På sistone har flera olika personer tipsat mig om ”Sharp Objects”, jag älskar ju Gillian Flynn och har läst boken, men efter två avsnitt blev det för mycket döda flickor för att jag skulle kunna se vidare. Jag vet inte om det är åldern, nåt slags utdragen PMS eller att världen just nu är ganska hemsk, men jag samlar liksom på mig otäcka fakta och kan inte släppa dem. Igår åt vi middag med goda vänner från Kanada som berättade att landet håller bokstavligen på att brinna upp.

På vägen till stallet lyssnade jag först på On the Media som handlade om högerextremister och hur de manipulerar media. Hur en ganska liten grupp får massor av utrymme och makt. Podden The Daily handlade om hur man redan på 1980-talet började tala om klimatförändringen (klimatkatastrofen) och hur nära vi var att stoppa den. Sen valde USA kapitalismen istället. Tidigare i vecka måste jag stänga av när samma podd handlade om småbarn som vid gränsen separeras från sina föräldrar. Eller nyheten om att tonåringar sparkat ihjäl en rumänsk EU-immigrant och dessutom filmat det. Mår så illa. Jag känner mig också Vaså ambivalent till information. Jag tycker att det är min demokratiska skyldighet att ha koll på nyheter och vara allmänbildad, men så mycket av det som händer får mig att må dåligt.

En liten hjälp är att ta en paus från allt och åka upp till stallet. I dag hade jag en så jäkla bra ridlektion, trots att hästjäveln mot slutet drog värsta rodeoshowen med mig på ryggen. Det är lite läskigt och lite kul. När sånt händer. När vi kom tillbaka till LA från Stockholm började jag kolla på Youtube-klipp om hur man blir en bättre dressyrryttare och det har, tro det eller ej, hjälpt mig upp på en ny nivå. Nu är videosnutten under från förra veckan när Maggan och Majsan hängde på, rider en annan häst. Hade inte ridit ordentligt på två månader, men kul var det också!

 

Vad gör ni för att må bättre när det känns som om världen brinner? Läser böcker, mediterar, skriver, GÖR något gott och konstruktivt, gosar med kattungar, letar upp gulliga djurvideos, gosar med era småbarn ELLER?

Hästar Jobb Personligt Skriva

Anonyma Prestationister

21 augusti 2018

Apropå gårdagens inlägg om prestation läste jag det här reportaget skrivet av en journalist på Svenska dagbladet. Det handlar om hur journalisten får utmattningssyndrom och får sätta sig i ett rum med andra Anonyma Prestationister och öva på att komma sent, inte ta ansvar och göra saker utan nytta. Jag läste den två gånger för att den var så välskriven och för att den hade så många beröringspunkter med mitt eget sätt att leva. Nu är jag ju inte utbränd, men så säger väl alla innan de får utmattningssyndrom.

”Men har jag inte ändå behandlat de flesta delar av livet – från resor och träning till fester och dejter – som om de vore en sorts arbete där man bör maximera utfallet? Har jag inte nästan oavbrutet känt mig jäktad och haft svårt att uppskatta nuet eftersom jag mentalt redan gått vidare till nästa grej? Och trots att jag själv mest blir lättad om en vän, säg, bjuder på anspråkslös mat eller visar upp ett stökigt hem – hur mycket energi har jag inte lagt på att försöka laga imponerande middagar och att ha det snyggt i lägenheten?

Förra året vigde jag de flesta av mina semesterveckor åt att skriva på en bok.”

Jag går igång på att folk tycker att jag är produktiv och kreativ och snabb. Dessutom har jag haft privilegiet att jobba bara med sånt jag gillar. Jag tycker handen på hjärtat att det ÄR otroligt intressant med amerikansk inrikespolitik, att skriva (både för mig själv och andra), och springa och rida och ha koll på samhället, prata om feminism, spela in poddar och så vidare. Mitt jobb är mina intressen.

Men tänk om jag främst gillar personen jag blir i andras ögon när jag gör allt det jag gör? Den tanken är ganska jobbig. Jag vill snabbt förklara att det inte är så. Ändå gav gårdagens coachingsession mig en påminnelse om att jag kanske borde tagga ner lite på prestationerna. Att det inte är så farligt att inte vara bäst och duktigast.

I höstas när jag spökskrev en bok på en månad mådde jag inte tusen fattar jag nu i efterhand och när jag pluggade på USC 2013-2014 började jag tappa hår på grund av stress. Så är det inte alls nu. Jag mår bra, är glad och lider verkligen inte av utmattningssyndrom, fast gör ytterst få grejer som inte är nyttiga eller leder till nåt. Det skulle vara att kolla på tv-serier då. Ändå drabbades jag av tidningstexten.

Det här citatutdraget ur reportaget tycker jag var nyttigt att läsa.  Verkar vara enkelt i teorin, men otroligt svårt i praktiken för många av oss (inte Magnus). Hur är det för er?

”Vi får i hemläxa att bete oss tvärtemot våra instinkter: ta pauser i arbetet, komma för sent, göra saker långsamt, göra saker halvdant, stå kvar vid övergångsstället när det är rött trots att det inte kommer några bilar, boka in tid för att vara lediga och sysslolösa, prata med lägre röst, låta bli att prata helt, äta på fasta tider, stå still i rulltrappan även om det hörs att tunnelbanan kommer.”

Just det! Avslutade förresten precis en bok som handlar om just detta: Heidi Hakalas ”Bara lite till”. På torsdagen kommer ett nytt avsnitt av Mellan raderna där vi talar om den.

baby Jobb Los Angeles Skriva Stockholm

Framme i Santa Monica och svar på frågor

17 augusti 2018

I går kring halv fyra kom vi hem. Det kändes som vanligt lite konstigt och mycket härligt. Det är som om hjärnan (eller själen! som min kompis Isabelle sa) skulle behöva mer tid att omställa sig när en reser så här långt. Vidar somnade bums, Magnus drog ut vid sju för att träffa kompisar han saknat (”ett glas vin” blev helkväll i Hollywood) och precis när jag hade somnat vaknade Vidar. Majlis var den enda som kunde uppföra sig sömnmässigt. Tänk att en nästan tvååring ska vara den som är bäst på jetlag.

Jag tänkte börja terminen med att svara på några frågor.

1. LISA: Huuuur gör du såna här fina filmer? Vilket program och vad har du filmat med för kamera? Puss!

Blir glad över att videon välkomnas här i bloggen! Vill gärna göra med, det är superenkelt! Ladda ner iMovie på telefonen och klipp ihop dina videoklipp där. Det är bara att förkorta och flytta omkring videosnuttarn. I appen finns gratis musik att använda. PUSS

2. JANINA: Lite off topic-grej, men undrar bara: kallar dina barn dig för Peppe? (Och Magnus för Magnus?) Har för mig att du någon gång har nämnt att Vidar gjort likadant. Inte för att jag tycker att det är nåt fel med det men de flesta barn brukar väl kalla sina föräldrar för mamma och pappa, så jag är bara lite nyfiken.

Ja, det gör det! Det var ingen uttalad strategi från vår sida, men när Vidar föddes vägrade vi kalla varandra för mamma och pappa och då hörde väl Vidde mest Peppe och Magnus (fast i början sa han Peppe och pappa) och började använda det själv. När Majsan föddes tog hon efter resten av familjen. Ibland när Vidde vill vara rolig kallar han mig ”mamma” och dör sedan i en fnissattack.

3. JohannaTror du att du kommer frilansa för alltid eller söka dig till en anställning i framtiden? Hur viktigt är det för dig att jobba med det du brinner för, vs kanske bekvämlighet och trygghet?

Jag tror faktiskt det. Just nu finns inte en anställning på kartan. Ibland brukar jag leka leken där jag testar olika arbetserbjudanden och om jag skulle tacka ja till dem, men hittills har jag inte svarat ja på en enda. Det är visserligen osäkert att frilansa, men livet är osäkert. Tänker att en ingrediens på lycka för mig är att ständigt vara i nåt slags rörelse. Det sagt var det skitsvårt att få ihop det ekonomiskt de första två åren, men nu löper det på för tillfälle. Ibland kan jag knappt tro att jag får jobba med det jag gillar bästa. Jag har också tankar kring att jobba mycket, men det får bli till ett helt eget inlägg.