Tietoa mainostajalle › Tietosuojaseloste ›
Browsing Category

Stockholm

Helsingfors Resa Stockholm

Hela havet stormar

15 december 2018

När jag ännu bodde i Finland och hälsade på i Sverige tyckte jag alltid att kundservicen var så härlig i Stockholm. Folk småpratade i kassan och på restauranger, medan service på motsvarande ställen i Helsingfors mest handlade om att leverera det som beställts på bästa möjliga sätt med så lite kommunikation som möjligt. Finländsk service var som finländsk design, enkel, stilren och utan krusiduller.

Sen flyttade vi till USA och jag steg in i en helt ny nivå av snacksalighet och vänlig personal. Jag antar att det grundar sig i en öppnare kultur och i att många jobbar för dricks. Den här perspektivsförskjutningen ledde emellertid att jag tyckte folk var lite sura och dåliga på att kommunicera i Norden.

Fram tills förra veckan då vi tog Viking Gabriella över från Helsingfors till Stockholm och blev så varmt välkomnade på restaurangen att jag aldrig varit med om liknande. Alla var så gulliga och tillmötesgående och snälla mot Majlis och Vidde.


Följande morgon åt frukost på samma restaurang som vi åt middag på och fick samma varma bemötande. När vi gick ut hörde jag hur en av damerna sa till en annan (på finska): ”Majlis var lite purken i början, men sen blev hon på bättre humör”. Kändes så välkomnande, vill göra en shout out och tacka för trevlig stämning.


Kan för övrigt rekommendera att ta färjan över mellan Helsingfors och Stockholm på vintern. Så lugnt och skönt och mycket utrymme för den som är van vid sommarmassorna. På bilden ovan ligger Vidar och Magnus. Jag vet inte hur det är i era småbarnsfamiljer, men hos oss är nätterna en låg lek av Hela havet stormar där folk ständigt byter plats med varandra och ingen annan än jag vaknar där den lade sig på kvällen.

Feminism Stockholm

Gör en lista

14 december 2018

Tänkte på en grej i dag. Under hela vår vistelse i Norden har jag känt mig trött och jetlaggad och sliten och ful. I dag åkte jag in till Mariatorget för att ta en chili-varm choklad (god!) med min vän Louise (läs hennes blogg!), gick på toaletten, såg mig själv i spegeln och beslöt mig för att det nu får vara slut med neggandet. Jag gjorde ett snabbt beslut om att tycka att jag är snygg. Varje gång jag ser min egen spegelbild ska jag tänka: ”Vad snygg du är! Både utanpå och in!” På så vis finns det i alla fall en person som tycker så. Plus känner man sig fin känner man sig bättre.

På tal om att peppa sig själv tipsade en av de smarta kvinnorna i Friday Lab (den första kursen i januari 2019 är redan slutsåld och det finns fyra platser kvar på den andra) om att göra en lista varje vecka på allt man gjort. Ofta känns det som om dagarna bara glider iväg utan att någonting speciellt händer, men när man skriver ner alla människor man träffar, grejer man bokat, styrt upp, levererat, lämnat in och så vidare så blir det alltid en lång lista. Jag säger så här: Du gör antagligen mycket mer än vad du inser.

 

 

baby Samarbete Stockholm

Något annat än spysjuka

13 december 2018

Inlägget innehåller en annonslänk till Lindex

Barn är underbara, men i dag när vi skulle snedda igenom Fältöversten för att hänga på Magnus till Acast började Majlis hosta. Först lät det som en vanlig förkylningshosta, men sen blev ljudet djupare och djupare. Sekunden före katastrofen insåg jag vad som skulle hända och lade mina vantar under barnets ansikte. Jag lyckades fånga upp det mesta av mjölkspyan. Det som sen kom ur Majlis påminde mest om den där pajätartävlingen i filmen ”Stand by me” (känsliga läsare, klicka ej på länken).

Majlis mörkblå duffelkappa var alldeles vit på framsidan. Människor med skräck i blicken gjorde stora lovar kring oss. Såg att de tänkte ”patient zero”. Jag ropade i desperation på Magnus som gick några meter framför oss. Han ”hörde” inte mig och jag såg honom, liksom i slow motion, försvinna runt ett hörn. I ren desperation lyfte jag upp Majlis i famnen. Mjölken fortsatte spruta ur henne. Det fanns bara en sak att göra, återvända hem och sanera både mig och barnet.

Tio minuter senare var Majsan pigg igen. Hittills är ingen annan i familjen drabbad. Jag diagnostiserar det som något annat än spysjuka. Jag VILL diagnostisera det som annat än vinterkräksjukan. På grund av nytvättad duffel svängde vi förbi Lindex och köpte en ny vinterjacka åt Majlis. 99 procent av hennes garderob är hand me downs, så jag tyckte att vi kunde unna henne denna snygga dinosauriejacka annonslänk! Som är stor nog att klara också nästa vinter. Mer än hälften av Lindex totala sortiment kommer från mer hållbara källor och Lindex arbetar för att nå 80 procent år 2020. För er som planerar att köpa julklappar på Lindex: med koden kids1850 får ni 20 procent rabatt på barnkläder från lördag 15.12 till och med onsdag 19.12. OCH på söndagen den 16.12 erbjuder Lindex 50 procent rabatt på utvalda tröjor med koden: 1850knits. Och gör ni det kan ni väl klicka er dit via den här bloggen 🙂

 

Restauranger Stockholm

En decemberdag i mörkaste Stockholm

7 december 2018

Jag kan inte påstå att jag blir bättre på att överleva jetlaggen, men kanske duktigare på att hantera den. Det handlar egentligen bara om att vänta ut den. This too shall pass liksom. Plus en melatonintablett när jag vaknar mitt i natten. Att det är mörkt hela tiden hjälper inte precis, men för att i alla fall få lite dagsljus i oss gick vi ut på en promenad kring lunch.

 

Magnus ville fylla på med Filippa K t-shirts, Happy Socks och Björn Borg-kallingar. Han köper alltid samma plagg när vi är i Stockholm. Själv ville jag svänga förbi & Other Stories, tycker att de har fina kläder, men framförallt väldigt goda och prisvärda parfymer. Köpte ändå nada. Behövde verkligen ingenting nytt.

Majlis slocknade omedelbart i vagnen. Vidar klagade på att han var hungrig, men så fort vi steg in på Sturehof somnade han också. Med två sovande barn var den här lunchen det närmaste Maggan och jag kommit en dejt sedan i somras. Oerhört romantiskt.

Det var inte lätt att väcka Vidar, men vi fick upp honom och vandrade hemåt genom Östermalm. Kallt och mörkt var det, men också ganska mysigt. Så här ska det ju vara i juletider. Extra mysigt blev det när vi passerade kvarterskrogen Paraden och blev bjudna på varm glögg. Nu ska vi försöka hålla oss vakna en stund till och sen dra på middag till Karin och Peter på Lidingö.

Personligt Stockholm

Självständighetsdag i Stockholm

6 december 2018

Min mormor dog för ganska exakt nio år sedan. När hon ännu levde brukade hon berätta för mig om hur hon under vinterkriget tog sparkkälken till flygplatsen och spanade efter ryska bombplan. Hon sa att det var otroligt kallt, men att det ändå kändes bra att göra något för fosterlandet. Hennes lillasyster fyller för övrigt 104 imorgon, hinner fram för att fira henne först på lördagen.

I dag firar Finland 101 år av självständighet. När man i USA firar 4th of July med picknick, öl och fyrverkerier är självständighetsfesten i Finland uppklädd och högtidlig. Det är mörkt och kallt och finländarna tar Finlands självstyre på fullaste allvar. Det är inte så konstigt Folk som stred för Finland i kriget lever fortfarande och kan berätta hur det var.

I det gula huset uppe till höger föddes min mormor och där levde hennes syster i nästan hundra år. Nuförtiden bor min syster och hennes familj där.

I vår familj har Magnus dubbelt medborgarskap, han är svensk och finländare, Vidar är också det, Majlis är amerikan och svensk och jag finländare. Jag kände mig mer fosterländsk när jag var yngre och speciellt under de perioder jag bott utomlands. Nuförtiden är jag glad över Finlands självständighet och tacksam över att vara född i Helsingfors. Jag fattar vilket otroligt bra land det är på så många sätt: orörd natur, bra skolsystem, sjukvård för alla, skattefinansierade universitet, jämställdhet och tilltro till media. Samtidigt är finländare en ganska liten del av min identitet. Jag känner aldrig ett behov av att skryta om eller försvara Finland. Mitt hjärta bultar för familj och vänner i landet, men inte själva landet.

Det är kanske respektlöst att skriva så här på självaste självständighetsdagen, men jag känner verkligen att nationalstaten har spelat ut sin roll. Det måste finnas ett annat sätt att organisera den här världen än att vissa platser med mer pengar sätter upp murar för att hålla folk i kris ute. Det gör mig också illamående att nazister demonstrera på just den här dagen i Finland. We are the world, liksom. Äh, får helt enkelt förklara detta bättre i nästa podd. Eller förstod ni? Är ni fosterländska?

Resa Stockholm Tips

En podd, en intervju och Stockholm

5 december 2018

På grund av visumskäl var vi tvungna att åka en sväng till Stockholm och Helsingfors. Vi anlände för en stund sedan till Stockholm. Jag är alldeles yr av jetlag, men det känns fint att vara här. Också ganska mörkt, Vidar som annars också var lite tidsförvirrad kunde inte förstå att det inte var natt trots att det var så mörkt. Nu går han omkring och längtar efter att det ska snöa.

Jag har fått några aha-upplevelser på sistone som jag tänkte dela med mig. Folk har tipsat om parterapeuten Ester Perel, men det var först när jag läste den här intervjun i DN och började lyssna på hennes podd som jag fattade grejen. Ska prata mer om den i Magnus och Peppes podcast. Jag beslöt mig också för att sluta lyssna på podden ”Hur kan vi” av Navid Modiri. Jag lyssnade på den för att vidga min egen bubbla och försöka förstå vad den andra sidan (sidorna) tycker. Och tycker att det ÄR en bra sak att låta folk som också har avvikande åsikter från en själv att tala till punkt. Men på sistone känns den här podcasten bara som ett forum där rasister, antifeminister och extremhögerfolk får en plattform att tala fritt utan att bli emotsagda.

Den första Friday Lab-kursen är full och nu håller platserna till den andra att fyllas upp också. Så glad över detta! Så otroligt glad över att den första kursens deltagare varit så nöjda. De allra flesta anmälningar har kommit på rekommendation från dem.

Nu kör jag tydligen fri association-leken. Ursäkta. Jag ville egentligen bara säga hej! Återkommer mer utvilad imorgon.

Los Angeles Stockholm

Önskerubrik: Inkomstklyftor i LA

28 oktober 2018

”Har en fråga mer än en önskerubrik. För en tid sedan såg jag dokumentären Hemlös på Instagram (på arenan). Har aldrig varit i LA men vet ju att det finns många delar och sidor av staden. Hemlösa, Hollywood-fruarna, osv. Ofta är det bara ena sidan som visas i en film t.ex. Sen när man läser din blogg så känns det (på ett positivt sätt) som att LA är värsta familjeplacet to be. Förstår ju att ni bor som ni bor eftersom ni har barn. Men min fråga är hur ni upplever de olika sidorna i staden? Ser man mycket hemlösa vs. glitter och glamour? Och hur upplever du som nordbo det? Här är det ändå väldigt lagom och folk har det (ofta) väldigt lika. Konstigt och lång fråga kanske, men ja en sak jag undrat över.”

Så bra fråga! Inkomstklyftorna är mycket tydliga uppenbara också för oss här i Santa Monica. Förutom att folk har så fruktansvärt mycket pengar här gick Los Angeles också för en tid sedan om New York som staden med flest hemlösa per capita i USA. Många kommer också hit från andra håll i landet eftersom klimatet här gör att man kan sova utomhus året om. I parken bara nåt kvarter från oss ligger det ofta folk och sover bara ett stenkast från Teslorna och tiomiljonershusen. I Viddes skola går det barn som är hemlösa och bor hos släktingar.

Kör man runt i stan står det ofta veteraner och andra vid trafikljusen vid större korsningar och tigger småpengar. Under broar finns det hela kolonier med tält. Då ser man inte ens den osynliga hemlösheten som drabbar helt vanliga låginkomsttagare som förlorat sina hem på grund av att boendepriserna gått spikrakt uppåt. Hur talar man med kidsen om sånt? Ja, vi försöker förklara att det är orättvist att vissa har massor och andra ingenting. Magnus och Vidde gav en filt åt en man som frös och sov ute. Jag vet inte om det är någon lösning, men vi försöker lära våra barn empati och att dela med sig.

 

Det sagt blir jag alltid lite chockad när vi kommer till Stockholm och jag ser alla EU-immigranter som tigger på gatorna. Försöker alltid ge lite pengar till dem, men i längden under sommaren känns det så hopplöst eftersom de finns överallt. Tycker mig notera att samhället (både här och där) får allt djupare klyftor och blir allt mer konservativt. Hoppas att de vänder snart. Eller vi får väl lov att göra något åt saken.

Jobb Resa Stockholm

Resa utan barn

25 september 2018

Jag tycker alltid att det är ångestfyllt att lämna barnen och Maggan och flyga över Atlanten. Önskar att jag var coolare, men föreställer mig alltid att det är sista gången jag ser dem. Tänker på de gånger jag snäst åt barnen och varit allmänt irriterad på Magnus. Synd att just det skulle bli deras sista minne av mig. Läste någonstans att det man matar växer och ansträngde mig till det yttersta att inte mata katastroftankarna. Speciellt som de är väldigt irrationella.

Den här avfärden blev dessutom lite lättare av att Cissan åkte med mig. OCH gav mig en heldräkt i cashmere (den kommer att dyka upp på Blankens.com snart). Världens skönaste sätt att resa! Tillsammans gled vi omkring på LAX i våra beige cashmereuniformer. En annan aspekt i temat ”Världens skönaste sätt att resa” är för övrigt att resa utan barn. Otroligt skönt.

Nu har jag i alla fall kommit fram till Stockholm, ätit middag hos svärmor och ska försöka sova. Det är märkt, svalt och mysigt här. Ska ta en höstpromenad på stan imorgon. Fast först kommer jag att vakna klockan ett på morgonen och inte somna om. På torsdag bär det av mot bokmässan Göteborg. Det blir eventuellt mindre analys och mer reflektion från Sverige den här veckan. Hoppas det är okej!

baby Jobb Los Angeles Skriva Stockholm

Framme i Santa Monica och svar på frågor

17 augusti 2018

I går kring halv fyra kom vi hem. Det kändes som vanligt lite konstigt och mycket härligt. Det är som om hjärnan (eller själen! som min kompis Isabelle sa) skulle behöva mer tid att omställa sig när en reser så här långt. Vidar somnade bums, Magnus drog ut vid sju för att träffa kompisar han saknat (”ett glas vin” blev helkväll i Hollywood) och precis när jag hade somnat vaknade Vidar. Majlis var den enda som kunde uppföra sig sömnmässigt. Tänk att en nästan tvååring ska vara den som är bäst på jetlag.

Jag tänkte börja terminen med att svara på några frågor.

1. LISA: Huuuur gör du såna här fina filmer? Vilket program och vad har du filmat med för kamera? Puss!

Blir glad över att videon välkomnas här i bloggen! Vill gärna göra med, det är superenkelt! Ladda ner iMovie på telefonen och klipp ihop dina videoklipp där. Det är bara att förkorta och flytta omkring videosnuttarn. I appen finns gratis musik att använda. PUSS

2. JANINA: Lite off topic-grej, men undrar bara: kallar dina barn dig för Peppe? (Och Magnus för Magnus?) Har för mig att du någon gång har nämnt att Vidar gjort likadant. Inte för att jag tycker att det är nåt fel med det men de flesta barn brukar väl kalla sina föräldrar för mamma och pappa, så jag är bara lite nyfiken.

Ja, det gör det! Det var ingen uttalad strategi från vår sida, men när Vidar föddes vägrade vi kalla varandra för mamma och pappa och då hörde väl Vidde mest Peppe och Magnus (fast i början sa han Peppe och pappa) och började använda det själv. När Majsan föddes tog hon efter resten av familjen. Ibland när Vidde vill vara rolig kallar han mig ”mamma” och dör sedan i en fnissattack.

3. JohannaTror du att du kommer frilansa för alltid eller söka dig till en anställning i framtiden? Hur viktigt är det för dig att jobba med det du brinner för, vs kanske bekvämlighet och trygghet?

Jag tror faktiskt det. Just nu finns inte en anställning på kartan. Ibland brukar jag leka leken där jag testar olika arbetserbjudanden och om jag skulle tacka ja till dem, men hittills har jag inte svarat ja på en enda. Det är visserligen osäkert att frilansa, men livet är osäkert. Tänker att en ingrediens på lycka för mig är att ständigt vara i nåt slags rörelse. Det sagt var det skitsvårt att få ihop det ekonomiskt de första två åren, men nu löper det på för tillfälle. Ibland kan jag knappt tro att jag får jobba med det jag gillar bästa. Jag har också tankar kring att jobba mycket, men det får bli till ett helt eget inlägg.

Los Angeles Okategoriserade Resa Stockholm

Vi ses på den andra sidan

15 augusti 2018

Tack Stockholm, tack Helsingfors och tack sommaren! Det har på alla sätt varit nio magiska veckor i Norden. Alla dag- och nattbad, goda middagar, vin på balkongen, alla glassbåtar, promenader genom stan, hästar och såklart alla vänner. Det känns otroligt vemodigt att lämna Stockholm. Jag försöker se det som att jag inte är delad mellan två platser, utan är tacksam över att få ha båda. See you on the other side! som vi säger i Amerika.