Tietoa mainostajalle › Tietosuojaseloste ›
Browsing Category

Vänner

Vänner

Var din egen bästa vän

25 mars 2019

Efter en incident i skolan mailade Vidde sin lärare, som han gillar väldigt mycket, och bad om ursäkt för att han varit stökig. Läraren svarade genast mycket fint och uppmuntrande och skrev bland annat: Var din egen bästa vän. Jag tycker det var klokt och bra. Att vara sin egen bästa vän.

Det handlar inte om att vara ego eller självcentrerad, men om att tala till sig själv som man talar till en bästis. Att vara klok och uppmuntrande och säga snälla saker. Att tro på sig själv och uppmuntra sig att göra de bästa valen. Ska själv försöka komma ihåg det.

Hästar Los Angeles Resa Vänner

Två timmar från LA

17 mars 2019

En väldigt bra grej med Los Angeles är att man på bara två timmar kan komma till helt annorlunda och fantastiska platser. På bara två ynka timmar kan man få uppleva helt annorlunda klimat och kultur. Det är perfekt för oss som vi gillar att åka bort på små helgresor med vänner.

Ser ni förresten snön på berget längst bort? Det är inte bara vackert, det innebär också att för första gången på många herrans år är Kalifornien INTE drabbad av någon som helst torka.

Den här gången körde vi mot sydost och Temecula. Ett område med vingårdar, massor av hästar och tydligen en och annan Trumpsupporter (en granne hade hängt upp en gigantisk TRUMP 2020-poster på sin gård). Planen var som sagt att det skulle ta cirka två timmar att köra ner och för säkerhets skull tog vi Vidde ur skolan redan vid ett. Man vill ju inte landa i fredagstrafiken. Fem timmar efter avgång kom vi fram. Om man ska se det från den positiva sidan spydde ingen i bilen.

Blankens hade redan kommit och under kvällen droppade resten av gänget in. Totalt var vi sju vuxna, tre hundar och otroligt många barn mellan tre månader och tio år. Stundvis var det minst sagt kaotiskt, men också väldigt mysigt. Vi åt en sen födelsedagsmiddag och höll tal, skålade, kollade på videohälsningar från folk i Sverige och sen slocknade alla i sina rum.

Följande morgon gick vi ner till stallet för att hälsa på hästarna. Först tänkte jag fega ur när jag såg westernsadeln och tränset. Att rida western känns som en helt annan sport än det jag är van vid. Sen ändrade jag mig. Alltid kul att gallopera lite.

Magnus ville också testa och kom också han upp i galopp. Jag var mycket stolt och planerar redan nu att ta honom till en farm i Montana och rida dagarna i ända. Kanske nästa vår?

Efter bara en kvart i den hårda sadeln, jag satt antagligen helt fel, hade jag massiva blåmärken på benen. Men det var givetvis värt all smärta.

Det var klart att födelsedagsbarnet också skulle ta sig en ridtur. Inser nu att jag knappt tagit några andra bilder av Cissan än när hon red. Men hon var sitt vanliga avslappnat snygga och välklädda jag också utanför paddocken. Ni får föreställa er. (Tycker för övrigt så MYCKET om henne!)

Resten av dagen tillbringade vi i och vid poolen. Några spelade tennis och andra klädde av jeepen dörrar och tak och drog ut på en terrängkörning. Som ursäkt svängde de också förbi mataffären för att fylla på middagsmaten. Själv satt jag stilla flera minuter åt gången för att sedan bli avbruten av Majlis som upprepade ”Peppe, KOM!” i all oändlighet. Tänker ofta på om jag kommer att sakna det när hon vuxit upp. Älskar Majsan och att vara med henne. Älskar inte att bli avbruten varannan minut.


Det här var för övrigt den första riktigt varma dagen i vår. Temperaturen rörde sig nånstans mellan 25-30. Jag hade verkligen saknat värmen. Vet att jag kommer att längta efter jeans och tjock tröja i september, men nu är jag redo för bara ben och korta ärmar.

När solen gick ner blev det middag igen. Vi hade delat in måltiderna så alla hade antingen en frukost, lunch eller middag. Magnus och jag (okej till 90 procent Maggan) svängde ihop våra vanliga tacos med bönröra och guacamole.

Ett så otroligt bra koncept att åka på små helgresor med vänner. Senast exakt det här gänget var samlat var ett och ett halvt år sedan i Yosemite. Också väldigt bra resa. Ja, nu blev jag den där släktingen från 1987 som tvingar gästerna att kolla på hans diabilder från semestern på Kos. Ber om ursäkt för det. Ska leverera mer substans resten av veckan.

Det tog för övrigt bara två timmar att köra hem igen på söndagen (plus de två timmar som Blankens och vi lunchade på Polly’s Pie i Riverside). När vi kom hem passade vi på att plocka upp en stor, vit ullmatta som en familj längre upp på gatan inte längre behövde. Nu är min fråga till er, helt off topic, HUR tvättar man en sån? Frågade på tvätteriet uppe på gatan och de sa drygt 400 dollar så jag tänkte att det får bli plan B.

Resa Vänner

Födelsedag i Temecula

16 mars 2019

Hej från eder bloggare. Det händer ej ofta, men i dag är jag bakis. Cissan fyller 40 och vi har samlats i ett stort hus nere i Temecula. Jag tror att vi är nio vuxna, tre hundar och så många barn att jag inte vågar räkna.

En dag utan mycket trafik tar det två timmar att köra ner hit. Igår tog det fem timmar. Vi underhöll oss med att lyssna (och sjunga med i) hiphop från 90-talet och belönades stort när vi kom allt närmare. Eftersom det regnat så mycket var hela öknen full av blommor. Plus miljoner fjärilar som migrerar från Mexiko till Oregon.

I området finns också små vingårdar och massor av hästar. Ja ni fattar att det är bra. Barnen badade. Vi väntade in de sista gästerna och åt middag vid tio. Jag höll ett tal och sen satt vi uppe och talade så länge vi orkade.

Nu ska jag stiga upp, borsta tänderna och gå in i köket, ta en kopp kaffe och vänta på att andra yrvakna och gulliga gäster droppar in. Det är kanske min favoritstund på dagen när jag reser med vänner.

Los Angeles Vänner

Lunch på stranden

11 mars 2019

Okej, här kommer ett otroligt vardagligt inlägg. I torsdags tog jag en promenad söderut tillsammans med Larisza och hennes kille Ville (rim!). De skulle ta sig hela vägen till Venice, medan jag skulle äta lunch med Cissan nånstans halvvägs. Ursprungligen var det meningen att ungdomarna skulle ta med Majlis, men när hon somnade i vagnen släppte jag dem fria och lät Majsan hänga med på lunchen.

Vi satte oss ner vi Perrys (alla caféer nere längs med strandpromenaden är Perry’s) och beställde in varsin vegetariska macka. Sen småpratade vi medan Cissans hundar (okej Mona) skällde på fåglarna och Majlis slaggade i vagnen. Tycker så otroligt mycket om Cissan. Känner mig så lyckligt lottad som får vara på den här platsen omgiven av människor jag gillar.

Det har varit ovanligt kallt och regnigt i LA den här vintern, men nu börjar luften bli varm igen. Jag inser verkligen längtat efter varma dagar. När det är kallt ute är det nämligen kallt inne också. Husen är är inte byggda enligt vinterklimat. Vill ha bara ben och armar.

Sen måste Cissan åka österut och jag skulle träffa Magnus som för en gångs skulle slutade lite tidigare. Majlis vaknade och hann lyckligtvis leka lite med hundarna innan vi skiljdes åt. Ingen älskar djur som Majlis.

Det var en vanlig, men också mycket fin torsdag. När vi promenerade mot Vidars skola såg vi dessutom två ridande poliser som skrev ut böter åt en person i en bil.

Helsingfors Los Angeles Vänner

Flytta hem igen

28 februari 2019

En av mina allra närmaste vänner, Cissan, ska flytta till Sverige i sommar. Jag har under den senaste tiden gått igenom sorgens alla faser: förnekelse, ilska, förhandling, depression och nu acceptans. Jag kan inte påstå att jag är har landat i glädje, men jag både förstår och fattar att det är dags för dem nu. Kanske de kommer tillbaka en dag.

Jag lärde känna Cissan och senare hela familjen Blankens under vårt första år här och det var kärlek vid första ögonkastet. Tyckte så mycket om henne från första början. Sedan dess har vi hängt väldigt mycket både i LA och gjort otaliga utflykter till närbelägna städer i Kalifornien (och New York). Ätit oräkneliga middagar, ridit, festat, hajkat, firat Thanksgiving och jul och pratat otroligt mycket. Allt har alltid varit så självklart och naturligt mellan oss. Los Angeles kommer helt enkelt att bli en lite tråkigare stad i höst.

Jag fattar ju att vår vänskap inte kommer att ta slut här, men det har som sagt varit en sorgeprocess att Cissan kommer att befinna sig på en annan kontinent. När man bor utomlands en längre tid och ens vänner flyttar hem infinner sig onekligen tanken på att man själv kanske också borde nosa på det alternativet. Nu säger jag inte att vi är riktigt där än, men hur, eller snarare var, vi ska bo längre fram är en fråga som ständigt lurkar i bakgrunden.

Nu tänkte jag fråga er som bott en längre tid utomlands och flyttat hem hur ni hanterat det. (Ett halvår utomlands som student räknas inte. Vill absolut inte förminska det, men min egen erfarenhet är att man ofta lever i en slags studiebubbla och kanske inte etablerar sig så väldigt mycket. OBS kan ha fel! Och det finns säkert undantag). Hur har ni anpassat er? Under de gånger jag bott utanför Finland och kommit hem har kulturchocken varit grövre när jag återvänt till fosterlandet hem. Kanske för att jag varit så oförberedd på den. MEN några månader senare har allt varit precis som förut. Som om jag aldrig lämnat Helsingfors.

Vänner

Alla vänners dag

14 februari 2019

I Finland firar man vändagen” istället för alla hjärtans dag. När jag var yngre tyckte jag att det var typiskt Finland. Opassionerat och liksom ljummen mellanmjölk. Ingen stor kärlek eller passion. Varför fira något så självklart som vänner när man kunde gå ut på romantisk middag, få presenter och hylla KÄRLEKEN? I rent trots gick jag omkring och önskade alla en glad ALLA HJÄRTANS DAG. Delvis också för att ”vändagen” lät så futtigt. Kunde man åtminstone inte sträcka sig till att kalla den: Alla vänners dag. Dålig copy.

På äldre och visare dagar har jag lärt mig att uppskatta vänskapen. Alltså, jag gillar kärleken också, men livet skulle vara så jäkla fattigt utan vänner. Jag känner att mina vänner på många sätt, tillsammans med min familj, är grunden i mitt liv. De får mig att känna mig trygg och älskad. Jag fattar att jag är oerhört privilegierad som har ett gäng så otroliga människor i mitt liv och försöker påminna mig själv om att känna tacksamhet för det.

Min vänskap är nästan helt villkorslös. Någon skulle kanske säga att det beror att jag inte låter folk komma tillräckligt nära för att det ska uppstå en situation där jag skulle bli arg och besviken. Men jag ser det som att mina vänner ger det de kan åt mig och mer kan jag inte begära. Sen hänger jag ju ständigt med Magnus så jag antar att jag aldrig känner mig ensam. Jag skulle kanske vara en annorlunda, mer krävande vän om jag var singel. Eller kände mig ensam i vår relation. Jag vet inte. Vad tror ni?

Det är också en sån rikedom att ha folk från olika perioder och platser i sitt liv. Folk som känner Peppe från år 1998 och år 2018. Drömmen är att i sommar, när Maggan och jag varit gifta i tio år, samla ihop folk från olika platser och ordna en fest i Helsingfors. Tänk att får presentera LA- och Stockholmsvänner för Helsinforsvännerna!

Jag antar att jag med det här inlägget bara ville pudla och säga att förr i tiden-Peppe hade fel. Vändagen, eller som vi nuförtiden kallar den: Alla vänners dag, är absolut värd att fira. Ta en ut en kompis på middag och berätta för hen hur viktig hen är för dig. Eller varför inte låta det bli ett återkommande tema? Jag fick ett mail av en bra person som i en bisats berättade att hon på fredagar och söndagar har som vana att skriva och berätta varför hon uppskattar folk. Otroligt inspirerande.

Feminism Personligt Vänner

Vänliga veckan

11 februari 2019

Vänliga veckan startade år 1946 med att eldsjälen Harry Lindquist läste en insändare i en tidning. En trafikräknare berättade att han under sitt pass hade sett 27 människor som log eller såg nöjda ut, medan 8 569 såg ut som de var på väg till en begravning. Därför startade Harry Lindquist Vänliga Veckan med vänlighet i trafiken, på arbetet och i hemmet som ledord. Harry Lindquist grundade också Läkarmissionen. Årets tema är att vara vänlig mot sig själv.

Jag har en teori om att man håller sig från att bli bitter om man är vänlig och generös mot sig själv. Det är inte samma sak som att vara en egoist eller narcissist, men att ta ansvar över sitt eget välmående. Det är så lätt att prioritera bort sig själv, men det ska man inte göra. Tycker att Hanna är ett föredömligt exempel.

Los Angeles Vänner

Husvaktar i Hollywood

10 februari 2019

Tack för alla bra frågor på inlägget under! Jag återkommer med svar imorgon. Jag ska bara samla mig och slänga ihop en tidig middag först. Vi kom precis hem från att ha firat en födelsedag och husvaktat ett par kompisars hus tillsammans med familjen Blankens.

Per, som fyllde år, hade önskat sig italienskt tema. Här är en unik bild på Cissan och Magnus som googlar fram det bästa receptet på pasta vongole.

Helt sjukt att man kan bo med den här skylten på bakgården och Los Angeles skyline på framsidan av huset.

Det var en väldigt trevlig kväll, men jag har alltid älskat morgnarna med vänner mest. När man sover under samma tak och sen staplar folk in i köket i den ordningen de vaknar, tar en kopp kaffe och småpratar medan man brer smörgåsar.

Det regnade med ett kort uppehåll före lunch. Då passade undertecknad och barnen på att ta sig ett dopp i poolen. Det var inte varmt precis, men man ångrar ju aldrig ett dopp. Tror faktiskt det var årets första. Insåg också att min baddräkt från & Other Stories är för liten för mig. Den är storlek medium och jag som vanligtvis har storlek small trodde att jag safeade när jag köpte den online ifjol. Jaja, så kan det gå. Får lov att ge bort den åt en mindre person.

Sen öste det på ordentligt med vatten från himlen, vi drack mer kaffe, småpratade, barnen lekte och till slut blev det dags för det ofrånkomliga farvälet. Vi körde hem via Hollywood Boulevard och Sunset.

Nu ska jag skicka in en pitch och sen äta middag. Hoppas att er helg varit fin.

Hästar Vänner

Vänner från Kanada

6 februari 2019

Första året vi bodde här träffade Magnus och Vidar ett kanadensiskt par, Cory och på vårt favoritcafé Primo Passo. De blev genast vänner och ett år senare när jag tagit min examen och hela min vakna tid inte gick till att plugga fick jag också lära känna dem. Ni vet hur klyschor ibland är klyschor för att de stämmer, men kanadensare HAR mer gemensamt med nordbor än amerikaner har (förutom min kompis Mike som är precis som vilken som helst skandinav).

I början av vår vänskap hängde vi mest på cafét och Cory bjöd Magnus på filmpremiärer till filmer han producerat. För ett par år sedan bjöd de oss till sitt hus på Hawaii, men vi hade inte råd med flyget dit då. Inte långt därefter visade det sig att de skulle få barn ungefär samtidigt som vi och det gjorde att vi umgicks ännu mer. Gillar dem som bara den. I dag tog vi med dem upp till stallet.

Ridtur i Topanga from peppe öhman on Vimeo.

Vänner

Hur ska man hinna med vännerna?

29 januari 2019

Tre av mina favoritbloggar Hej Hej Vardag, Cinderalley och När du inte orkar ringa en vän (som jag nu inser i det här fallet kom med tipset: RING EN VÄN!) skrev båda om vänskap och hur man ska hantera att folk försvinner medan man är upptagen med småbarn. Kände igen mig. Det är ju inte bara tiden som är ett problem, det är också tröttheten. De flesta kvällar vill jag bara mosa ner mig i soffan, se en tv-serie och tala så lite som möjligt.

När jag var gravid med Vidde och under tiden han var liten kände jag nåt slags trots mot allt som hade med barnsammanhang att göra. Jag undvek allt från barnsim till föräldraträffar och blev nästan förnärmad när folk från utkanten av bekantskapskretsen ville umgås med argumentet ”barn i samma ålder”. Min positionering var såklart otroligt barnslig och ledde till bara en handfull nya vänner med barn i samma ålder som Vidar. Lyckligtvis hade jag gamla vänner som råkade få barn samtidigt och kom närmare tack vare det.

Jag har aldrig haft ett tight tjejgäng (men ofta avundats folk som har det, tex min syster), utan snarare hoppat mellan olika grupper och personer parallellt. Vissa har jag hittat genom studier (en riktigt nära vän bodde jag med när jag pluggade i Holland), jobb, andra genom gemensamma vänner/pojkvänner och en hel del genom bloggen. Och de senaste åren genom den gemensamma nämnaren LA.

Eftersom livssituationer förändras har jag försökt acceptera att vissa vänskapsrelationer försvinner, andra ligger i dvala för att kanske senare återuppstå medan somliga hålls kvar. Jag tänker att de som försvinner ur ens liv ger plats åt nya vänner. Gammal vänskap i all ära, men det finns också något fint att hitta nya personer som lär känna en som man är i dag, inte som man var 2003. Det finns inte oändligt med plats för människor i ens liv och ibland måste kanske en ljummen vänskap ge plats åt en ny. Jag vet att det låter krasst, men Ibland kan man faktiskt bara låta en relation vila och, om det känns så återuppliva den tio år senare. Bra vänskapsrelationer går att återuppliva. De finns kvar trots att tiden går.

Men om man känner sig ensam då? Jag tycker att det Hanna skriver är jättebra. Ring kompisen! Tala medan du promenerar till jobbet eller viker tvätt. Texta, whatsuppa, DM:a på Insta eller motsvarande. Ibland räcker det med en snabb uppdatering. Ett ”hej, jag tänker på dig!”. Jag brukar skypea med några kompisar, andra rings jag med, men de allra flesta skriver jag med på mail eller olika sociala medier. Sen ses vi på sommaren eller när de hälsar på. Svårast är dem som varken bor i Norden eller LA, men det brukar också lösa sig.

Det jag uppskattar mycket med att bo här i LA är alla weekendresor vi gör. Bara hyra en airbnb med vännerna och sen köra några timmar åt valfritt håll från stan. Älskar innerligt morgnarna när folk långsamt vaknar upp och man sitter i köket och dricker kaffe och småpratar och har en heldag och kväll framför sig tillsammans. Och kvällarna med långa middagar utan att någon måste köra hem. Fattar inte varför vi aldrig gjorde såna i Finland.

Mest av allt hänger jag ändå med Magnus. Ibland tänker jag på hur sjukt mycket vi umgås. HELA TIDEN. Det är bara när jag rider och vi sover som vi inte har sällskap av varandra. Det är kanske en ytterligare en sorts vänskap. Hur umgås ni med era vänner?