Tietoa mainostajalle › Tietosuojaseloste ›
Browsing Category

Vänner

Brunch Los Angeles Personligt Vänner

Gott nytt år 2019

31 december 2018

Vet ni, jag orkar inte med några detaljera genomgångar om vad som hände månad för månad 2018. Jag fattar att många som gör årsredovisningarna gör dem mest för sig själva, men som läsare är det icke mina favoritinlägg. Tycker själv det är dötråkigt att leta upp gamla bilder och minnas gama händelser, men det kanske beror på att jag är så dålig på att organisera foton och glömmer allt jag gjort så fort det är gjort.

I år fick jag i alla fall skriva på två bokkontrakt och köpte den här plajettklänningen för att fira. Sen kom aldrig rätt tidpunkt och jag blev heller inte bjuden på några fester där jag kunde ha paljetterna. Klänningen har sorgligt nog hängt i mitt skåp sedan i våras. Nu på nyårsafton beslöt jag mig ändå för att det får vara nog och drog på mig den för vår lilla familjebrunch på stranden.


Ett nyårslöfte blir därmed att vid sidan om att ta ut all glädje i förtid (i bästa fall får jag vara glad två gånger) också genast fira alla små segrar och framgångar. Det behöver inte vara stora grejer och firandet måste inte bestå av 50 gäster och den dyra champagnen, men jag ska stanna upp och glädjas då någonting gått vägen. Tror att sånt gör en lycklig.

I år fick jag också tillbaka en god vän jag inte pratat med på tio år. Det gjorde mig enormt glad. Fasiken hörni så det är fint med vänner. Kollade på en Ted Talk som handlade om hur det som får folk att leva länge och må bra är BRA relationer. Det räknas alltså inte om man har en massa folk omkring sig, men de är rövhattar. Tänker att ni som läser och kommenterar på den här bloggen är en delorsak till att jag mår så bra.

Slutsats: År 2018 har behandlat mig väl. Jag har fått skriva, översätta min första bok, fått nosa på en ny karriär, haft det otroligt bra med Magnus och barnen, ridit en massa hästar, simmat i havet, känt en stor kärlek gentemot mina vänner, sagt nej och tackat ja. Spontant kan jag inte komma på några större missöden. Jag antar det funnits och kommer såna också, men orkar inte tänka på dem nu. Gott nytt år, vänner! Låt oss göra vårt bästa för att 2019 ska bli ett magiskt år!

Los Angeles Vänner

Julafton med vänner

25 december 2018

Igår eftermiddag åkte vi ut till familjen Blankens för att fira julafton. Detta är bara tredje gången I LIVET som jag firar utan min ursprungsfamilj. En jul för länge sen befann jag mig i Havanna med en pojkvän, första året vi bodde i LA firade med några av Magnus kompisar som var på besök och i år blev det vår Los Angeles-familj Blankens.

Runt klockan ett tog vi bilen österut (gjorde carpool karaoke hela vägen från Santa Monica och Valley Village. Finns på min instagram ifall ni vill känna skamsköljningar).

Bilen var full av julklappar och jag hade samma klänning som på Cissans och Pers 10-årsfest i somras. Funkade bättre i den här lite svalare temperaturen om jag ska vara ärlig.

Vidar gick omkring och spelade melankoliska finska julvisor på dragspelet. Majlis förstörde Remys tåglek.

Vi ställde oss som vanligt i köket och hjälpte till synes till medan Cissan slängde ihop den sista julmaten. På bilden en av TVÅ stora flaskor julmust som vi släpade med från Sverige. Tydligen tar musten slut på Ikea redan i november och hittade inte mustessance i Stockholm.

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

Sen gick Magnus ut för att uträtta ett ärende och missade jultomten som stormade in och pratade med bred finlandssvensk accent. En ganska vresig tomte om jag ska vara ärlig, men julklappar delade han ut. Senare spelade vi julklappsspelet där en två eller en sexa gjorde att man gick först välja och sedan byta julklapp med de andra kring bordet. Det kunde ha slutat i dålig stämning, men gjorde ej det.

Kvällen avslutades med rundpingis och sen häng ute vid poolen under filtar. Det började regna och myset var stort. Nånstans här tog jetlaggen Magnus så vi tog en Uber hem. God jul, eller god fortsättning kanske!

Los Angeles Vänner

Thanksgiving i LA

22 november 2018

Det finns mycket man kan säga om Thanksgiving och pilgrimerna som mördade ursprungsbefolkningen. Som utlänning har jag lite svårt att gå helhjärtat in på just det. Men jag älskar tanken bakom en helg där man samlas med familj och/eller vänner, äter gott och pratar om vad man är tacksam över.

Nu himlar ni med ögonen och tycker att det är lITE VÄL amerikanskt att sitta runt ett bord och prata om vad man är tacksam över, men det är faktiskt ganska mysigt. Och en bra genomgång av vad folk har funderat på och sysslat med året som gått. Vissa saker är kanske STATING THE OBVIOUS men ändå bra att säga högt.

Jag är tacksam över alla otroligt roliga skrivuppdrag jag fått i år. Att kunna utvecklas som skribent och nosa på en ny bransch. Jag är också tacksam över alla hästar i mitt liv. För att inte tala om alla vänner. Det är otroligt fint att i vuxen ålder hitta människor som så fort kommer en så nära. Är inte speciellt tacksam över Los Angeles-trafiken på kvällen före Thanksgiving, men glad över att Magnus och jag fortfarande har något att prata om när en enkel resa tar över en timme.

Vi åt otroligt mycket, barnen sprang omkring och stojade och när det började regna och all rökluft från veckorna innan försvann gick vi ut en stund och såg dropparna falla ner i poolen. Väldigt mysigt. Dessertpatrullen hade köpt glass varav en smak var milkshake and fries. Då älskar man USA lite extra mycket.

Innan vi vid midnatt åkte hem gav Cissan ett par jeans till mig som inte passade henne. Blev glad eftersom de var så snygga. Här är en bild på dem från i dag. (ja och på tal om att sova så sov jag så fruktansvärt kort natten efter den här middagen att jag var tvungen att ta en ordentlig tupplur mitt på dagen i dag för att orka med årets andra Thanksgivingmiddag).

Los Angeles Podcast Vänner

Middag med Anine Bing och dålig luft

15 november 2018

Igår åkte jag in till West Hollywood för att gå på en middag som Anine Bing ordnat tillsammans med Hästens sängar. Den dyraste sängen kostade knappt 190 000 dollar och kan bara tillverkas av fem personer i världen. Den vanligaste Hästenssängen som köps i USA kostar ca 40 000 dollar och i Sverige 15 000 dollar. Där har ni lite sängkuriosa. Mycket trevlig middag var det. Här testar jag 200 000 dollarssängen med min kompis Sofie.

På vägen in till WeHo mötte jag minst tjugo polisbilar med fulla sirener. Jag vet inte exakt vad det handlade om, men trafiken var galnare än vanligt och det tog mig nästan en och en halv timme att åka in (i jämförelse tog det tjugo minuter att åka hem igen några timmar senare). Anna-Maria som tagit mina författarporträtt mig både för ”Livet & Patriarkatet” och ”Ett himla tjat om hästar” fotade tillställningen och berättade för mig att hon sedan i lördags haft näsblod på grund av den dåliga luften här nere i Santa Monica. Jag är också snorig och har huvudvärk.

Det här blev en jättelång brygga till att vi talar om bränderna i veckans pinfärska Magnus och Peppes podcast. Där blir det också pressfrihet i USA och CNN-reportern som fått sin pressackreditering indragen, om Melania Trumps politiska inflytande och vad Magnus irriterar sig på i mig den här veckan. Happy lyssning!

Och ett STORT TACK alla ni som betalar 2,80 i månaden för denna podcast. Ni är framtiden! Älskar att det mellan lyssnarna och Magnus och mig inte finns något företag som mellanhand. För er som inte ännu betalar, men gärna vill vara en person som gör det är det bara att trycka på ikonen i högerbalken på den här bloggen. TACK igen!

Resa Vänner

Joshua Tree med barn och morföräldrar

3 november 2018

Magnus äldsta och bästa vän Tommy med familj hälsar på och det gör också Tommys mamma och pappa och Magnus mamma, min svärmor, Diana. Tillsammans hyrde vi ett airbnb-hus utanför Palm Springs och har mest hängt vid poolen de senaste dagarna.

På lördag morgon bestämde vi oss för att det var slutslappat och körde mot Joshua Tree, som bara ligger en halvtimme från Palm Springs. En av de finaste nationalparkerna jag besökt. Det var här vi testade på glamping i våras och här vi hyrde hus med Cissan & Co för snart två år sedan.

Det är kargt och väldigt vackert. Folk campar här året om, men parken är så stor att det går bra att vandra en hel dag utan att möta en enda människa. Om det är människofritt man strävar efter alltså. Det finns också kortare, mindre avancerade stigar som lämpar sig bra för småbarn. Är ändå alltid lite ängslig över att Majsan ska snubbla över en skallerorm.

Vi tappade blixtsnabbt bort hälften av gänget och så var det bara svärmor Diana, Majlis, Magnus och jag. Inte ett dåligt gäng det heller.

Här kallade Magnus mig för sin  ”livskamrat” och jag sa att han verkligen får skärpa sig. Det gjorde han inte.

Är för övrigt väldigt glad och tacksam över att jag har en så bra relation med min svärmor. Trivs alltid i hennes sällskap. Här leker vi ”skivkonvolut”.

Hej hej! Nu ska jag ta ett dopp i poolen och sen passa på att jobba lite.