Tietoa mainostajalle › Tietosuojaseloste ›
Browsing Tag

Blogg

Los Angeles OOTD Personligt

Snyggaste jeansen och dåliga veganmat

30 november 2018

Hörni, tack för era tankar och kommentarer på inlägget under! Jag älskar att jag kan vara så transparent med er och liksom vara fråga istället för att fundera ut nåt slags strategi ensam. Det ligger en Swish-symbol i högerballen (hehe) ifall någon får feeling och vill betala för materialet som publiceras här. Jag gick också igång på Patreon-idén kring exklusivt material och fick en idé jag ska presentera så fort jag hittat en bra teknisk lösning till. Tror att den komma att göra alla glada!

Men först, låt mig få berätta om min dag. Jag började givetvis med att åka till stallet, men den här bloggen svämmar över av hästbilder så jag tänker hålla mig från att publicera såna idag. Istället blev det en bild på jeansen jag drog på mig efteråt. De jag fick av Cissan (jag satt bredvid ryska Marie Claires moderedaktör på en middag tidigare i veckan. Hon tyckte de var de snyggaste jeansen genom världshistorien. Allt kredd till Cissans modenerv).

Magnus skulle kolla in en studio i Hollywood och Majsan och jag hängde på. Hollywood är för övrigt inte alls så glamouröst som det kanske låter. Det är bara en del av LA med slitna hus, billboards och hamburgerrestauranger. Det roliga var att på väg in till studion stod det några svenska producenter och låtskrivare vi känner på gården. LA är en stor, men ändå ganska liten stad.

Jag älskar att åka på upptäcktsfärd i nya delar av stan och övertalade Magnus att vi skulle äta lunch i närheten. Det blev veganrestaurangen Crossroads, som jag hört mycket gott om. Jag grämde mig först över att inte ha pressat in den i LA guiden jag skrev för nåt år sen, men lyckligtvis var min mat inte alls speciellt god (nåt slags vegan-benedict). Magnus åt däremot en bra vegansk pasta bolognese.

Väggen utanför restaurangen hade en otroligt behaglig färg och Magnus fick att ta några bilder på Majlis och mig. Jag kände mig fin idag (trots att jag inte ens tvättat håret efter ridningen). Skorna är Blankens La Bre, tröjan fick jag av Karine en kväll när jag frös och hatten är Anine Bing,

Sen åkte vi hem och anlände precis klockan tre till skolan för att hämta upp Vidde. Resten av dagen har jag kört pomodoro-metoden och redigerat manus. Texten känns helt okej i dag.

Jobb

”Det är ingen mänsklig rättighet att vara influencer”

16 oktober 2018

Tack för era kommentarerinlägget under! Jag blev glad och inspirerad av att läsa dem. Det här är kanske kontraproduktivt ur rent professionellt syfte, men jag tycker att Johannas kommentar är värd att lyftas fram. Jag kan verkligen känna igen mig av att ofrivilligt bli påverkad. Under en period köpte jag till exempel extra mycket hudvårdsprodukter och det var inte svårt att härleda den köplusten till att jag råkade läsa bloggar och följa konton som handlade om just det.

”Samarbeten på bloggar tycker jag är helt ok och speciellt samarbeten med produkter såsom Nextory som både passar bloggen och inte i mina ögon är vanlig konsumtionshets. På bloggar får man ju också så mycket mer än på tex instagram, i form var text, debatter, lästips osv. Däremot börjar jag störa mig mer och mer på att instagram i princips överfylls av reklam. Har slutat följa de flesta stora konton pga sååå mycket reklam (eller inspiration som leder till konsumtion). Och om det inte är reklam så är det ”åh var har du köpt ditten och datten” i kommentarsfältet. Hade en period då jag följde en del inredningskonton och hudvårdskonton, och hade sån lust att renovera och köpa saker. Kanske behöver jag en kruka från svenskt tenn, jag måste ha en kruka från svensk tenn, eller det här serumens osv. Sen avföljde jag alla och en vecka senare behövde jag tydligen ingenting, varken krukor eller serum och satt helt nöjd i mitt omoderna hem. Tycker det skapar ett sånt otroligt köpbegär oavsett om man som influenser tycker att man har som jobb att bara inspirera människor… Jag vete tusan, världen brinner och jag tycker faktiskt att influensers också har ett ansvar – oavsett om det är deras jobb eller inte, hur många personer de försörjer på sitt ”varumärke”. Det är ingen mänsklig rättighet att få vara influenser, faktiskt. På bloggar blir det på något sätt inte lika ”in your face” med reklamen så där tycker jag att det är mer ok.

Men jag är säkert gammalmodig och trist och vägrar stödja kvinnliga entreprenörer som skapar sina egna jobb (så som debatten har gått) men så länge världen brinner samtidigt som folk överkonsumerar och okynnesreser världen över för att ”inspirera” andra så kan jag inte låta bli att uppröras…”

Det är tråkigt (och typiskt) att det mest verkar vara kvinnor som engagerar sig i klimatkampen (#notnotallmen) De startar Facebook- och instagramgrupper för att tipsa andra om en mer hållbar livsstil, de slutar äta kött och flyga, de kör mindre bil och de köper begagnat. Med tanke på hur mycket män sabbar miljön känns det orättvist att det är kvinnor som får mest kritik för att de hetsar till konsumtion på Instagram och bloggar. Rättare sagt ÄR det orättvis, men jorden struntar i rättvisa. Vem det är som förstör och smutsar ner om slutresultatet ändå är illa. Jag måste hålla med Johanna om att det inte är en mänsklig rättighet att vara influencer.

Lyckligtvis tror jag att det ändå går att försörja sig, åtminstone delvis, som bloggare utan att hetsa till onödig konsumtion. Att liksom inte få folk att köpa grejer de inte ens visste att de behövde. Däremot finns det hållbara varor, organisationer och tjänster. OCH att vi allt mer rör oss mot ett system där folk betalar direkt till producenten istället för att utsättas för reklam. Jag förutspår att nästa stora grej är Netflix för poddar.

Feminism Stockholm

Hemliga kvinnliga nätverk

28 juni 2018

Alltså kvällarna här i Stockholm är alldeles magiska. Varma, ljusa och vackra. Igår åt jag middag med Hanna som jag lärt känna via bloggen och som blivit en vän och Jenny som jag träffade första gången, men vars blogg jag läst i minst tio år. Vi åt middag på Morfar Ginkos innergård (beställde in alla för- och smårätter) och pratade och pratade och pratade. Det fanns liksom ingen uppvärmning i form av kallprat och egentligen är det ganska självklart eftersom vi läst varandras ord i över ett decennium.

När jag promenerade genom Södermalm mot tunnelbanan tänkte jag på hur mycket jag älskar bloggvärlden och hur många otroligt fina kvinnor jag lärt känna genom den. Förutom vänskapen i bloggvärlden är jag med i några hemliga kvinnogrupper på Facebook. Det finns en sån otrolig styrka i kvinnliga nätverk. Folk stöttar tipsar och hjälper varandra. Alla frågor är tillåtna och det finns alltid någon som fattar, oftast alla. Jag ser det som en feministisk handling att vara med i dessa grupper där kvinnor hjälper varandra både privat och professionellt. Det är en aktiv gärning mot bästa broder-systemen män har sysslat med sedan tiderna begynnelse. Jag önskar alla en exklusiv kvinnogrupp. I bästa fall får man riktigt goda vänner, uppdrag, arbetserbjudanden, stöd och hjälp. Det finns inget värsta fall.

 

Ifall ni inte redan är med i en, grunda själva genast en nu, ni kommer aldrig att ångra er. Kom ihåg att medlemmarna inte nödvändigtvis behöver vara nuvarande vänner, de kan också vara framtida.