Tietoa mainostajalle › Tietosuojaseloste ›
Browsing Tag

Blogg

Podcast

Gratisluncher och -artiklar

11 mars 2019

Louise på Hej Hej Vardag skriver om hur många utgår från att hennes illustrationer är gratis eftersom de ligger ute på nätet. Så här skriver hon:

”Men jag vill påminna om att det ligger en massa arbete bakom. Att det ofta tar flera dagar att göra en bild. Och antingen har jag fått noll kronor för den eller så har någon annan betalat. Även om jag skulle säga okej så blir det ju att jag tar ett jobb från mig själv eller någon annan illustratör. Till slut urvattnar vi ju vår egen bransch.”

Detsamma gäller såklart texter. Jag förstår att det kan kännas otroligt frustrerande att trycka på en länk en kompis publicerat och sen mötas av en betalvägg. Men att producera text tar tid och kompetens. Det är ett jobb lika mycket som att snickra stolar, ta han om sjuka människor och servera mat på restaurang. Skribenter, illustratörer och fotografer har också hyra att betala och behöver mat att äta.

Jag fattar att man kanske inte vill binda sig till en specifik nyhetssajt och hoppas precis som Louise lösningar där man kunde köpa, säg 10 artiklar per tidning. Systemen för att betala för det man konsumerar måste bli smidigare. Som journalist vill jag ändå påpeka att det finns en fördel med en hel tidning. Att snubbla över en text man inte nödvändigtvis själv skulle ha valt istället för att mura in sig i en bubbla. På redaktioner finns det redaktörer vars jobb är att sålla ut dagens viktigaste nyheter och göra ett helhetspaket av dem. Nyhetsmedia har ett demokratiskt uppgift och personligen tycker jag att man som medborgare i en demokrati har en skyldighet att hålla sig ajour med omvärlden. Hur ska man annars kunna veta men man ska rösta på?

För en tid sen läste jag den här krönikan på Svd av Håkan Lindgren och tänkte att vi skulle prata om den i podden, men den passar lika bra in här. Den handlar om hur våra personuppgifter är värda miljarder och hur vi egentligen borde få betalt av techjättarna som Facebook, Google och Amazon. Eller börja betala för e-post, social media och söktjänsterb för att få tillbaka kontrollen. Jag vet att det låter helt absurt nu när vi vant oss vid att allt är gratis. Lindgren föreslår ett fackförbund för 2, 7 miljarder Facebookanvändare

”Medan ett internet baserat på reklam och övervakning byggdes upp fick vi hela tiden höra att alla som använde nätet var duktiga små rebeller som vägrade konsumera vad etablissemanget erbjöd. Det är en lögn som ingen har behövt stå till svars för.”

Som journalist på en tidning fick jag lön oberoende av hur många som betalade för innehåll. Å andra sidan fick en tredjedel av mina kolleger sparken på grund av dålig lönsamhet ungefär vartannat år. Som frilansskribent är jag väldigt medveten om folks lust att betala för det jag producerat. Och hur små arvoden vissa magasin har. Häromdagen fick jag ett erbjudande om att skriva 7000 tecken, inklusive tre olika intervjuer, för knappt 400 euro. Jag var såklart tvungen att tacka nej (gjorde det med en förklaring på hur totalt orimligt detta var), men det säger en hel del om branschen.

Jag vet att många föredrar reklammodellen, men själv tycker jag att det klingar så illa i dessa tider av klimatkris. Det finns såklart produkter som inte är materiella och eftersom jag verkligen vill fortsätta blogga dyker det upp samarbeten här då och då, men drömmen är en värld där folk betalar direkt till upphovskvinnan. Varför inte liksom, man betalar ju redan för Netflix, Spotify, HBO etc etc Det dyker också upp allt fler lösningar för motsvarande i poddvärlden. Och säkert en dag i bloggvärlden också? Och ett STORT tack till alla er som prenumererar på Magnus och Peppes podcast <3 Jag ÄLSKAR er. Ni är framtiden.

Hoppas att detta inte blev för flummigt. Jag är nämligen dunderförkyld och måste gå och lägga mig nu. Skriv gärna om hur ni tänker i de här frågorna

Los Angeles OOTD Personligt

Snyggaste jeansen och dåliga veganmat

30 november 2018

Hörni, tack för era tankar och kommentarer på inlägget under! Jag älskar att jag kan vara så transparent med er och liksom vara fråga istället för att fundera ut nåt slags strategi ensam. Det ligger en Swish-symbol i högerballen (hehe) ifall någon får feeling och vill betala för materialet som publiceras här. Jag gick också igång på Patreon-idén kring exklusivt material och fick en idé jag ska presentera så fort jag hittat en bra teknisk lösning till. Tror att den komma att göra alla glada!

Men först, låt mig få berätta om min dag. Jag började givetvis med att åka till stallet, men den här bloggen svämmar över av hästbilder så jag tänker hålla mig från att publicera såna idag. Istället blev det en bild på jeansen jag drog på mig efteråt. De jag fick av Cissan (jag satt bredvid ryska Marie Claires moderedaktör på en middag tidigare i veckan. Hon tyckte de var de snyggaste jeansen genom världshistorien. Allt kredd till Cissans modenerv).

Magnus skulle kolla in en studio i Hollywood och Majsan och jag hängde på. Hollywood är för övrigt inte alls så glamouröst som det kanske låter. Det är bara en del av LA med slitna hus, billboards och hamburgerrestauranger. Det roliga var att på väg in till studion stod det några svenska producenter och låtskrivare vi känner på gården. LA är en stor, men ändå ganska liten stad.

Jag älskar att åka på upptäcktsfärd i nya delar av stan och övertalade Magnus att vi skulle äta lunch i närheten. Det blev veganrestaurangen Crossroads, som jag hört mycket gott om. Jag grämde mig först över att inte ha pressat in den i LA guiden jag skrev för nåt år sen, men lyckligtvis var min mat inte alls speciellt god (nåt slags vegan-benedict). Magnus åt däremot en bra vegansk pasta bolognese.

Väggen utanför restaurangen hade en otroligt behaglig färg och Magnus fick att ta några bilder på Majlis och mig. Jag kände mig fin idag (trots att jag inte ens tvättat håret efter ridningen). Skorna är Blankens La Bre, tröjan fick jag av Karine en kväll när jag frös och hatten är Anine Bing,

Sen åkte vi hem och anlände precis klockan tre till skolan för att hämta upp Vidde. Resten av dagen har jag kört pomodoro-metoden och redigerat manus. Texten känns helt okej i dag.

Jobb

”Det är ingen mänsklig rättighet att vara influencer”

16 oktober 2018

Tack för era kommentarerinlägget under! Jag blev glad och inspirerad av att läsa dem. Det här är kanske kontraproduktivt ur rent professionellt syfte, men jag tycker att Johannas kommentar är värd att lyftas fram. Jag kan verkligen känna igen mig av att ofrivilligt bli påverkad. Under en period köpte jag till exempel extra mycket hudvårdsprodukter och det var inte svårt att härleda den köplusten till att jag råkade läsa bloggar och följa konton som handlade om just det.

”Samarbeten på bloggar tycker jag är helt ok och speciellt samarbeten med produkter såsom Nextory som både passar bloggen och inte i mina ögon är vanlig konsumtionshets. På bloggar får man ju också så mycket mer än på tex instagram, i form var text, debatter, lästips osv. Däremot börjar jag störa mig mer och mer på att instagram i princips överfylls av reklam. Har slutat följa de flesta stora konton pga sååå mycket reklam (eller inspiration som leder till konsumtion). Och om det inte är reklam så är det ”åh var har du köpt ditten och datten” i kommentarsfältet. Hade en period då jag följde en del inredningskonton och hudvårdskonton, och hade sån lust att renovera och köpa saker. Kanske behöver jag en kruka från svenskt tenn, jag måste ha en kruka från svensk tenn, eller det här serumens osv. Sen avföljde jag alla och en vecka senare behövde jag tydligen ingenting, varken krukor eller serum och satt helt nöjd i mitt omoderna hem. Tycker det skapar ett sånt otroligt köpbegär oavsett om man som influenser tycker att man har som jobb att bara inspirera människor… Jag vete tusan, världen brinner och jag tycker faktiskt att influensers också har ett ansvar – oavsett om det är deras jobb eller inte, hur många personer de försörjer på sitt ”varumärke”. Det är ingen mänsklig rättighet att få vara influenser, faktiskt. På bloggar blir det på något sätt inte lika ”in your face” med reklamen så där tycker jag att det är mer ok.

Men jag är säkert gammalmodig och trist och vägrar stödja kvinnliga entreprenörer som skapar sina egna jobb (så som debatten har gått) men så länge världen brinner samtidigt som folk överkonsumerar och okynnesreser världen över för att ”inspirera” andra så kan jag inte låta bli att uppröras…”

Det är tråkigt (och typiskt) att det mest verkar vara kvinnor som engagerar sig i klimatkampen (#notnotallmen) De startar Facebook- och instagramgrupper för att tipsa andra om en mer hållbar livsstil, de slutar äta kött och flyga, de kör mindre bil och de köper begagnat. Med tanke på hur mycket män sabbar miljön känns det orättvist att det är kvinnor som får mest kritik för att de hetsar till konsumtion på Instagram och bloggar. Rättare sagt ÄR det orättvis, men jorden struntar i rättvisa. Vem det är som förstör och smutsar ner om slutresultatet ändå är illa. Jag måste hålla med Johanna om att det inte är en mänsklig rättighet att vara influencer.

Lyckligtvis tror jag att det ändå går att försörja sig, åtminstone delvis, som bloggare utan att hetsa till onödig konsumtion. Att liksom inte få folk att köpa grejer de inte ens visste att de behövde. Däremot finns det hållbara varor, organisationer och tjänster. OCH att vi allt mer rör oss mot ett system där folk betalar direkt till producenten istället för att utsättas för reklam. Jag förutspår att nästa stora grej är Netflix för poddar.

Feminism Stockholm

Hemliga kvinnliga nätverk

28 juni 2018

Alltså kvällarna här i Stockholm är alldeles magiska. Varma, ljusa och vackra. Igår åt jag middag med Hanna som jag lärt känna via bloggen och som blivit en vän och Jenny som jag träffade första gången, men vars blogg jag läst i minst tio år. Vi åt middag på Morfar Ginkos innergård (beställde in alla för- och smårätter) och pratade och pratade och pratade. Det fanns liksom ingen uppvärmning i form av kallprat och egentligen är det ganska självklart eftersom vi läst varandras ord i över ett decennium.

När jag promenerade genom Södermalm mot tunnelbanan tänkte jag på hur mycket jag älskar bloggvärlden och hur många otroligt fina kvinnor jag lärt känna genom den. Förutom vänskapen i bloggvärlden är jag med i några hemliga kvinnogrupper på Facebook. Det finns en sån otrolig styrka i kvinnliga nätverk. Folk stöttar tipsar och hjälper varandra. Alla frågor är tillåtna och det finns alltid någon som fattar, oftast alla. Jag ser det som en feministisk handling att vara med i dessa grupper där kvinnor hjälper varandra både privat och professionellt. Det är en aktiv gärning mot bästa broder-systemen män har sysslat med sedan tiderna begynnelse. Jag önskar alla en exklusiv kvinnogrupp. I bästa fall får man riktigt goda vänner, uppdrag, arbetserbjudanden, stöd och hjälp. Det finns inget värsta fall.

 

Ifall ni inte redan är med i en, grunda själva genast en nu, ni kommer aldrig att ångra er. Kom ihåg att medlemmarna inte nödvändigtvis behöver vara nuvarande vänner, de kan också vara framtida.