Tietoa mainostajalle › Tietosuojaseloste ›
Browsing Tag

Coaching

Feminism Stockholm

Gör en lista

14 december 2018

Tänkte på en grej i dag. Under hela vår vistelse i Norden har jag känt mig trött och jetlaggad och sliten och ful. I dag åkte jag in till Mariatorget för att ta en chili-varm choklad (god!) med min vän Louise (läs hennes blogg!), gick på toaletten, såg mig själv i spegeln och beslöt mig för att det nu får vara slut med neggandet. Jag gjorde ett snabbt beslut om att tycka att jag är snygg. Varje gång jag ser min egen spegelbild ska jag tänka: ”Vad snygg du är! Både utanpå och in!” På så vis finns det i alla fall en person som tycker så. Plus känner man sig fin känner man sig bättre.

På tal om att peppa sig själv tipsade en av de smarta kvinnorna i Friday Lab (den första kursen i januari 2019 är redan slutsåld och det finns fyra platser kvar på den andra) om att göra en lista varje vecka på allt man gjort. Ofta känns det som om dagarna bara glider iväg utan att någonting speciellt händer, men när man skriver ner alla människor man träffar, grejer man bokat, styrt upp, levererat, lämnat in och så vidare så blir det alltid en lång lista. Jag säger så här: Du gör antagligen mycket mer än vad du inser.

 

 

Jobb Skriva Tips

Skapa historien om dig själv

28 november 2018

Jag befinner mig i slutskedet av två böcker och har precis gått in i fasen då jag tycker att allt jag skrivit är bajs. Jag får panik av att tänka på att orden kommer att tryckas på papper och att det snart är omöjligt att ändra något i dokumentet. För er som har fött barn är det den där fasen när man är SÄKER på att man kommer att dö och sen går den över och man får en baby. Okej, riktigt lika dramatiskt, men en mörk stund som för det mesta går över. Under en kort period kommer jag att tycka att texten är helt okej och sen börja skriva på något nytt och försöka bli en bättre författare. Det finns en trygghet i att känna till de olika faserna i projektet och inte gå under av ångest när de mindre trevliga infaller.

Det händer också att jag kan få en skamsköljning efter att ha låtit självgod i podden eller otroligt präktig här på bloggen. Det är otroligt kul att ha ett jobb som mest går ut på att publicera olika saker, men också stressigt då man är nere i en svacka.

I Friday Lab har vi den här veckan talat om storytelling och varumärken. Det har bland annat handlat om hur allt runt om oss är en historia, hur man bygger upp en sån och varför livet blir roligare när man inser det och själv kan berätta såna. Jag vet att det låter äckligt att kalla en människa för ett varumärke, men använd ordet rykte om det känns bättre. De ord folk tänker på då de tänker på dig som privatperson, frilansare, anställd, chef, jobbsökande eller vilken roll du nu råkar ha. Nästa vecka ska vi tala om sociala medier och jag tycker att det är så spännande att sociala medier gör det möjligt för en människa att skapa historien om sig själv.

Deltagarna i gruppen hade som uppgift att fråga folk i sin närhet vilka ord de skulle beskriva dem på. Det är också ett bra sätt att själv förstå vad man är bra på och kanske ringa in vissa nyckelegenskaper. Ord som återkommer. För att inte tala om att få bekräftelse på sånt man kanske tror att man är duktig på, men kanske inte vågat agera på. I dag hade vi en session och det var väldigt kul att höra några av adjektiven. Testa själva, vetja! Alla borde få höra uppbyggande adjektiv om sig själva på regelbunden basis.

Jaja, den första testgruppen den 2 december fylldes blixtsnabbt upp så nu kör vi en till. Är ni nyfikna på vad jag snackar om när jag snackar om Friday Lab kan ni anmäla er här. Det är helt gratis och noll strings attached.

 

Okategoriserade

Vi bjuder på en gratis testsession

20 november 2018

Jag måste säga att det är roligare att vakna upp till kommentarer på bloggen, istället för den sorgliga lilla pratbubblan med en nolla invid sig. Tänkte att någon skulle gå igång på inlägget om internationella mansdagen, but nooo. Jaja, ni har väl era egna liv att sköta. Det får jag bara respektera.

Det har varit himla mycket snack om Friday Lab på den här bloggen och här kommer lite till. Jag är nämligen själv så otroligt glad över och inspirerad av kursen och deltagarna. I januari drar vi igång kurs nummer 2 och för att ni ska få en uppfattning om vad det egentligen handlar om styr Marianne och jag upp en testsession den 2 december klockan 19 central europeisk tid (kl 20 i Finland och 10 i Los Angeles). Vill du vara med? Gratis och no strings attached, klicka då på den här länken och du kommer att få en inbjudan till Zoom. Du behöver inte förbereda dig på nåt sätt, bara hänga på, lyssna och kanske ställa frågor (det går också bra att ställa frågor eller komma med önskemål i formuläret).

Fråga/svar med tre av deltagarna i Friday Lab 2018:

Hur skulle du beskriva Friday Lab:

”Som ett fantastiskt nätverk som stöttar, uppmuntrar och utmanar.”

”Friday Lab är en kurs för alla som balanserar mellan karriär och familjeliv och inte riktigt hittar harmonin i vare sig i det ena eller andra.”

”Som en pt men för personliga utvecklingen”

Vad har hänt hos dig under den här tiden?

”Jag har börjat tänka på vad jag verkligen vill ha ut av livet och planerar att ta viktiga steg mot mina mål inom en snar framtid.”

””Massor! Satt många nya vanor, fått koll på jobbläget och jobbat medvetet. Har insett att det är jag som bestämmer över mitt eget liv. Chocking! 😊

”Massor. Jag känner mig nästan frälst. Frälst över att ha fått lära mig så mycket om mig själv och om vilken styrka det ligger i att ha tillgång till en sådan här grupp av människor, personer du kan diskutera så mycket bra saker med. Som gått in i detta precis om du. En otroligt ögonöppnande kurs som jag skulle vilja rekommenderar typ varenda levande människa…vilket jag också gör.”

Vilken är den största förändringen hos dig?

”Att jag tänker mer på framtiden och på mig själv och vad JAG vill nu.”

”Att jag har fått hopp igen. Hopp om att det går att balansera karriär och familj utan att känna att livet bara suger musten ur en.”

”Att jag lärt mig planera och reflektera – och därmed jobbar strukturerat”

Vem rekommenderar du Friday Lab till?

”Alla som behöver en nytändning i sitt liv. Som funderar på vad de ska bli när de blir stora. Eller som bara vill ha coola nya kompisar.”

”ALLA! Men framförallt människor som tappat hoppet och lusten och som behöver en förändring. Framföralllt DU som kanske varken vet ut eller in. En lätt uppgiven människa som jag själv var…”

”Alla som vill bli en uppgraderad version av sig själv”

Vad mer vill du säga om Friday Lab?

”Att jag är så himla glad att jag anmälde mig trots att jag var lite skeptisk till om det passade mig. Det har varit precis vad jag behöver.”

”Ta mig på mitt ord! Snälla unna dig denna kurs. Sätt av tid för detta för du kommer få så mycket mer tillbaka än vad du tror.”

”Enormt bra handplockat nätverk”

Okategoriserade Personligt

Jag hade nytta av coaching

15 november 2018

Fiat Deluxe, som vid sidan om en bra blogg också gjort en riktigt bra podd om böcker, skrev så här om coahing och jag kände att jag inte ville säga emot henne, men berätta om min egen upplevelse. Jag var nämligen initialt väldigt skeptisk.

”Och så är det grejen med coacher som tre personer uppmuntrat mig att gå till den senaste veckan. Det råder knappast någon brist på information om hur jag ska coacha mig själv till att säga nej, gå ner i tid, ”investera i mig själv” någonstans i samhället och vet ni vad? Jag säger nej. I alla fall till detta.

Jag är liksom inte så förtjust i coaching över huvud taget. Det handlar om lättsålda floskler (bli chef över DIN tid), som jag inte tror funkar annat än skammande för den som har problem med stress på riktigt. Har dessutom en alltför krass syn på samhället, eller samtiden om ni så vill. Nej, jag klarar inte av att bli chef över min tid, för jag äger den inte själv. Det är klart att mycket hänger på mig, men någon jävla balans tack. Efterlyser coachen som når ut till skolorna, föräldrarna och förskolorna som alltid kontaktar mamman och tvingar planeringen av vab, socialt umgänge, undvikandet av konflikter och fan vet allt på henne. Till exempel.”

Håller verkligen med om att myndigheter borde utbildas i jämställdhet. Att skolan kunde kontakta pappan. Att kvinnors oavlönade arbete, både det fysiska och emotionella, borde uppmärksammas. Samtidigt har jag fått en sån aha-upplevelse gällande coaching.

Nu blir jag lite privat, men jag är så väldigt imponerad av hur mycket det påverkat mitt eget liv att vara tvungen att sätta ord på problem, drömmar, onödiga måsten, målbilder och bästa möjliga scenarion. Nuförtiden tror jag stenhårt på att utvärdera sin egen vardag/karriär och aktivt och att tillsammans med ett proffs komma fram till vad som kunde ändras för att göra den bättre. Nästan alltid är det ganska små grejer som justeras för att nå stora resultat. I våras sa jag att drömmen är att skriva på bara större projekt som betalar mer än att jobba som journalist och få in några hundra euro här och där. Det är exakt det jag gör just nu och uppdragen bara regnar ner över mig. Säger inte att det bara var coachingen, men visst fasiken hjälpte den mig att se lite längre än till nästa hyra och gav mig redskapen för att både tacka ja och nej (tackade precis nej till ett uppdrag jag skulle ha kastat mig över för ett år sedan. Det kändes osannolikt bra).

Det går såklart att läsa böcker i coaching och göra online-övningar, men det är alltid mer effektivt att ha ett bollplank och någon som håller en ansvarig. För mig blir det jag vill och drömmer om mycket mer konkret när jag är tvungen att prata/skriva om det. Annars blir det så lätt att den där drömmen, förändringen eller vad det nu är kommer ”sen” och sen aldrig inträffar.

 

Jag vet att jag skrivit om det förut, men jag är så sjukt imponerad av kvinnorna i FridayLab-gruppen. De styr upp skiten med hjälp av varandra. Facebookgruppen är helt magisk! Så bra typer, så många nya vänskaper, ett nytt nötverk och ett sånt bra stöd. Där delar folk med sig av tips som att avsätta en timme om dagen att göra småsaker som äter på en, typ ringa samtal, boka tandläkartid online, fakturera kund, reservera teaterbiljetter osv Sånt som tar mycket utrymme av ens medvetande då man går och funderar på att det BORDE göras.

En annan sak som är direkt magiskt att se är att folk i gruppen får nya jobb, säger upp sig, kan fakturera allt mer, gör familjen mer jämställd, blir vänner! och thundrasen andra saker. Det händer så mycket hela tiden. Jag ska fråga om någon eller några vill skriva en utvärdering så får ni läsa det straight from the source. Inte bara ur mitt perspektiv.

 

Hästar Jobb Podcast Tips

Fem lösa tankar om livet

7 november 2018

Ojojoj, så mycket jobb, barn (tänker på Jenny Jägerfeld när jag ser den här bilden på Majlis), hästar att rida och gäster från Sverige. Den här bloggen kommer aldrig att bli en som ursäktar sig för att inte ha skrivit på länge, men kan komma med en förklaring till gårdagens tystnad på bloggen. Tänkte skriva ner några grejer jag tänkt på.

1.  Att jag tycker så mycket om alla deltagare på Friday Lab-kursen. Det är som ett gäng nya vänner. Blir så glad och inspirerad av dem. De här människorna, dynamiken och diskussionerna överträffar alla mina förväntningar. Berättar gärna några av övningarna vi gör där om ni är intresserade.

2. Jag får fortfarande Ksf Medias språk mail och tycker att de är så jädrans bra. I dag lärde jag mig till exempel att man på svenska ska skriva ”dejtNing” istället för ”dejting” eller ”dateing”. De två svåraste orden att stava rätt till verkar för övrigt vara: Privilegierad och terrass.

3. Jag har bestämt mig för att aldrig bekräfta folk som säger ”Jag har inte haft en enda ledig dag på tre månader”. Det finns inget gott i att uppmuntra och normalisera prestationssamhället. Istället ska jag heja på folk som bryter normen och prioriterar annat än att tjäna mycket pengar och/eller skryta om hur upptagen hen är.

4. Ni minns den här vännen som jag inte haft kontakt med på tio år och som dök upp i mitt liv? Vi pratar regelbundet och han tipsade om det här avsnittet av den här podden. Rubriken är ju idiotisk ”Metoo going too far?” men journalisten och författaren Rebecca Traister är väldigt bra när hon förklarar att svaret är nej.

5. Det slog mig att jag inte skrivit så mycket om det amerikanska valet här på bloggen. Jag har frossat i artiklar och poddar och tv-debatter på annat håll. Var hysteriskt nervös igår, men tyckte det gick ganska bra (hade önskat att demokraterna tog över Texas, men det får väl bli tills nästa gång). Får prata mer om det i podden.

Personligt Träning

En hyllning till att vara halvbra

13 oktober 2018

Den där insikten jag nämnde i förra inlägget handlade om att jag blir sämre när jag försöker tvinga mig att vara bra. Det är väl ingen originell egenskap precis att misslyckas när en ska prestera framför andra, men det fick mig att fundera på varför det är så viktigt för mig att vara bra. Eller ännu värre: DUKTIGAST.

Vi tar det från början. Under gårdagens dressyrlektion skulle vi rida ett tävlingsprogram framför de andra ryttarna. Programmet var superenkelt, men eftersom alla andra kollade på ens minsta rörelse blev det lite nervöst. Jag fick för mig att jag skulle visa mig på den styva linan, men det gick inte alls speciellt bra. Jag red en på sin höjd medioker runda och kände mig så misslyckad att jag grämde mig över detta hela resten av dagen.

Det är ju helt sjukt att jag hade en dålig känsla i kroppen efter att ha utfört en hobby. Någonting som jag bara gör för att må bra, och i ärlighetens namn nästan alltid gör mig lycklig. Följande dag snubblade jag över den här texten i The New York Times som handlade om exakt det jag upplevt. Skribenten kallar det ”a sign of a civilization in decline”. Det är kanske att slå på den för stora trumman, men lite soligt är det ändå att vi kopplar ihop vårt värde som människa med hur bra vi är på våra hobbyn. Jag vet inte om det finns en koppling till sociala medier där vi hela tiden skapar berättelsen om oss själva. Eller om prestationssamhället helt enkelt uppfostrat oss (mig) till att hela tiden vara lite bättre, lite duktigare och lite nyttigare. Att det inte finns plats i den moderna, effektiva människans dygn att göra något bara för nöjets skull.

Den här hösten ska jag därför jobba på att älska mig själv som en medelmåtta minus. Eller till och med acceptera mig som det räcker. Att inte ställa några som helst krav på mig själv att bli en bättre ryttare. Jag har faktiskt klarat av att göra det löpningen, slutat mäta tid och avstånd. Då ska det väl också gå i hästvärlden.

Bild: Anna-Maria Photography.

Jobb

Nytt labb den 15 januari 2019

12 oktober 2018

När Marianne och jag började planera Friday Lab var vi nervösa för att ingen skulle vilja delta. Det visade sig vara helt onödigt eftersom kursen fylldes upp på nolltid och vi till och med var tvungna att ha en väntelista. Dessutom visade sig kursdeltagarna vara helt fantastiska typer som inte bara kommer med smarta kommentarer under föreläsningarna, utan också är aktiva med pepp och råd i Facebookgruppen och går ut och äter middag tillsammans (de som bor i närheten av varandra, that is).

Själv känner jag mig så otroligt glad och inspirerad av den här kursen och de här kvinnorna!

Nu har vi satt datumen för vårens Friday Lab. Vi kör igång den 15 januari och jobbar på i tre månader.  Här kan du läsa mer och göra en intresseanmälan. Kursen består i praktiken av liveföreläsningar (på din dator), hemuppgifter, Q&A-träffar online, diskussionsgrupper, artiklar, videoklipp, poddar, pepp och push framåt mot dina mål. Och såklart personlig handledning av Marianne Norrgrann (Maja) certifierad coach och mig som mentor. Plus alla andra bra personer på kursen.


Vem är den här sortens kurs för då? tänker ni kanske nu. Jo, för personer som vill ha mer fredagskänsla i kroppen en vanlig tisdag. Mer konkret folk som funderar på vart tiden rinner iväg, om det är dags att byta jobb, avancera, tänka över sina arbetsuppgifter, sitt liv, bli egenföretagare, lära sig säga nej eller ja, göra sig av med en barlast som tynger ner en, hinna med mer kul och kanske också få en och annan självinsikt på köpet (i dag på ridlektionen fick jag en mindre smickrande självinsikt, men mer om den senare)

En inspirationskälla är professor Micael Dahlén som vi spelade in en podd med i somras.

Hästar Los Angeles Video

Gulliga och läskiga djur

4 oktober 2018

I går frågade Frida om jag ville hänga med upp till Topanga och ett stall hon ville börja använda när hon tar emot equus coach-klienter. Jag fick äran att vara testperson. Kolla bara på de här tre gulliga typerna!

Till saken hör att det i samma hage fanns en stort svart indisk ko som gav både mig och Frida det onda ögat. Eftersom Frida väntar barn tog jag på mig uppgiften att hämta en av hästarna. Kossan följde mitt varje steg med blicken och min puls var uppe i 150. Varje sekund kunde vara sekunden då hon rusade mot mig. Det var först när jag hade fått tag på hästen som jag kände mig trygg.

Min första uppgift var att med ögonbindel stå och känna på hästen Sequoia. Otroligt meditativt att stå i mörker bredvid en varm och snäll häst. Ville aldrig lyfta upp bindeln.

Sedan gjorde jag groundwork-övningar med både Sequoia och senare stora svarta Sovereignity. Det som jag längtat efter sedan Magnus visade hur man skulle göra hände. Båda hästarna följde efter mig i ringen OCH jag fick dem att båda trava och galoppera.

 

 

Annat var det med den här lilla gullisen, Sweety. Hon hade noll lust att göra som jag ville och stod mest och blickade ut i rymden.

På tal om gulliga djur: HUR otroligt gullig är inte den här lilla åsnan? Jag tror att det är det gulligaste jag sett i hela mitt liv. Tänk att man kan bli så mjuk i hjärtat och lugn i själen av att umgås med djur. Observera också alpackan i bakgrunden. Har ej ännu bekantat mig med hen.

Jag har ingenting emot grisar, men de här var lite läskiga när de tillsammans kom emot mig. Ägaren sa att den större har en tendens att rusa fram mot människor för att skrämmas. Respekt, tänker man ju. Det skulle man ju själv göra mot potentiella baconätare.

För övrigt låg den här platsen på ett magiskt vackert ställe högt uppe i Topanga med havsutsikt. För en person som jag som inte tycker att det är helt avslappnat att köra längs med smala bergsvägar med branta stup åt alla håll var vägen upp en utmaning, men men vad gör man inte för gulliga djur?

Hästar Los Angeles

Equus coaching i LA

20 september 2018

För ganska exakt en månad sedan testade Magnus och jag på equus coaching med min kompis Frida som precis utbildat sig till precis det. Den här gången styrde vi nordost om Los Angeles till Tujunga där Frida testade ett nytt ställe. Och framförallt nya hästar. Hon berättade att nu när hon är gravid så är det praktiskt taget omöjligt att få hästarna att jobba med henne. De vill bara att hon ska ta det lugnt och vila.

Vi bestod den här gången av Vidar, Majlis och jag, plus Cissan. Först var vi tvungna att signera papper på att allt var på vårt eget ansvar. Så är det alltid i USA. Folk är livrädda för att bli stämda. Kanske det är så i Norden också nuförtin?

 

Frida är ett sånt proffs. Tycker det är värt att hälsa på i Los Angeles bara för att bli coachad av henne. Hon är så saklig och vänlig och har en analytisk förmåga. Och så är hon såklart en människokännare. Frida har såklart tystnadsplikt, så det är fritt fram att öppna sig för henne.

Cissan var först ute med den här hästen. Otroligt oartigt av mig att inte minnas vad hästarna hette, men sån är jag.

Ungarna kunde tänka sig roligare förmiddagar. Eller Majlis älskade ju hästarna, men sparade inte på gnället när hon tyckte att jag befann mig för långt ifrån henne eller annars bara var frustrerad.

Uppgiften var att få hästarna att lyda oss från marken. Utan att sitta på dem eller röra vid dem. Eller egentligen var uppgiften att jobba med oss själva. Analysera hur vi kände oss när hästen inte gjorde som vi ville.

Jag gick som vanligt in med högra krav på mig själv att visa alla hur duktig jag var och att jag kan det här med hästar. Kämpade på som bara den. När jag fick hästen att trava var jag överlycklig, men sen sa det stopp. Jag blev såklart frustrerad och besviken på mig själv. Får jobba lite mer på de känslorna. Frida försökte förklara att fokus inte ska ligga på hästen, utan på en själv, men det var för döva öron. Fast nu överdriver jag, jag åkte faktiskt hem med en övning som ska underlätta mitt liv lite.

Majlis sysslade med ett experiment som vi kan kalla: ”Världens smutsigaste barn”. Jag ansträngde mig för att vara ”avslappnade hippiemamman”, men det gick sådär. När vi kom hem blev det bad och pool och bad. Vår pool har restaurerats i sex veckor och igår öppnade den äntligen. Väntar har varit lång. Nu hoppas jag på bad fram till minst november.

Hästar Jobb Los Angeles

Je suis Conor

19 september 2018

I dag åkte jag ut för min andra session av equus coaching. Min vän Frida som utbildat sig till hästcoach är verkligen en stjärna. Så tydlig, förtroendegivande och lyhörd. Eftersom det var yom kippur och skolorna var stängda och hade jag barnen med mig. Det blev väldigt mycket gnäll och mindre harmoni än önskat, men jag fick i alla fall umgås med hästar. Jag ska skriva mer om det imorgon med bild och video.

I alla fall: när barnen och jag kom hem var vi otroligt smutsiga och trötta. Majsan och jag tog ett dopp i den nyrenoverade poolen och Vidar valde att ta ett bad i badkaret. När Magnus kom hem från jobbet var jag full av historier från dagen som gått. För att vara artig frågade jag ändå hur hans dag varit och Magnus sa: ”I dag stod jag i ett hus på Sunset Boulevard och pratade i telefon med Gunilla Persson när Sylvester Stallone kom ut ur hissen och hälsade på mig”. Det kändes mer LA än min dag, men jag gjorde i alla fall mitt bästa. Je suis Conor i den här giffen.