Browsing Tag

Ekenäs

Personligt

Skärmtid för vuxna

17 juli 2018

Hej bloggen!

Handen på hjärtat längtar jag efter dig så otroligt mycket. Jag känner mig som ett barn med MYCKET begränsad skärmtid. Det beror på att jag befinner mig i radioskugga ute på min mammas lande i den västnyländska skärgården. Så tekniskt sett skulle man faktiskt kunna säga att min mamma begränsat min skärmtid.

När abstinensen blev för stor åkte jag ut till pappa som bor i närheten och lånar nu hans internet. Medan jag skriver det här pratar samma pappa om säkerhet ute på havet, Vidar tjatar om att vi borde gå och bada, Majlis tar sig en tupplur och ja ni vet hur det är. Både underbart och lite frustrerande. Egentligen borde jag skriva mina 10 000 tecken, men det får bli ikväll när alla andra lagt sig. Eller mer sannolikt imorgon innan de andra vaknat. Är mer av en morgonskrivare än en kvällsskrivare.

Det som jag däremot gärna gör på kvällen är badar. Igår åkte jag ut till min vän Anna och flöt omkring i havet utanför hennes stuga. Vidar och Majlis paddlade omkring i en liten gummibåt (extremt långgrunt så ingen behöver ringa socialen) och ännu kring åtta var det så varmt att vi kunde sitta vid strandkanten i bikini, dricka ett glas vin och prata. Otroligt bra kväll.

Jag gör mitt bästa för att uppdatera och läser som vanligt ALLA kommentarer, men ber om ursäkt för att jag kanske kommer att vara lite långsam med att svara på dem.

Brunch Helsingfors Resa Restauranger

Stockholm- Helsingfors -Ekenäs

20 juni 2018

Jag har befunnit mig i en intensiv radioskugga och därför haft en hel dag av bloggpaus. Försökt svara på alla kommentarer, vill inte att ni tar det personligt om jag glömt bort någon. Ska vi köra en detta har hänt? JA!

Vi tog Viking Line över till Stockholm och hade en hytt med balkong. Otroligt lyxigt och trevligt. Våra barn sover överlägset bäst på en färja mellan Sverige och Finland.

Vi anlände till ett Helsingfors där full sommar rådde och checkade in på St George som såg ut som ett hotell i en Wes Andersson-film.

Rummen var stora och fina och såg så här välstädade ut i ett kort kort ögonblick, sedan bredde vi ut oss över varje liten millimeter.

På hotellet fanns också en stor vinterträdgård där man kunde sätta sig för att jobba, ha en after work eller bara chilla. Tycker att det finns för få hotellobbyn med rum för häng i Helsingfors. Eller nu finns det ju ett! Se det som ett tips.

Sen blev det ju middag och mys med goda vänner på yes Yes Yes. Hade en splitterny klänning från H&M och ett GOTT HUMÖR i bagaget.

Följande morgon åt jag frukost med Karin på hotellet. Saknar henne i mitt vardagliga liv, men lobbar för att hon och Linn med familjer ska fira påsk i LA 2019.

Följande dag hängde vi med en syster och senare med Ida-Lina och Theo Gamla kyrkans park. Majlis och Theo promenerade iväg sida vid sida och pratade nån slags bebiska som ingen av oss förstod. Mycket gulligt.

På lördagen åt jag frukost med Basse (tänk att det fanns en tid när vi lunchade flera gånger i veckan) och smet sedan över gatan till G18 och Parad där jag skulle medverka i frågesport/lekprogrammet ”Vem Vad när”. En gång i tiden medverkade jag i morgon-tv varje månad och blev sminkad på exakt den här platsen. Det var tider det.

Till saken hör att Sonja är programledare för ”Vem vad när” så jag fick en chans att prata lite mer henne också. Mer efter inspelningen då vi tog ett glas på uteserveringen till St George. Saknar henne också.

Skådespelaren Maria Sid (uppe till höger) var en av lagledarna i frågesporten. Bra person, hon också. När allt var klart plockade Magnus upp mig. Han hade bilen full av barn och min mamma och grejer. Vi åkte ut till min mammas sommarställe utanför Ekenäs.

Jag doppade mig i havet, badade bastu, läste Rick Boy och kom inte ut på nätet. Barnen strövade omkring på området och bekantade sig med den finländska naturen.

Vi bäddade syskonbädd (bokstavligen) åt dem på golvet och det var otroligt gulligt. Sen rullade Majlis in under sängen på morgonnatten och gulligheten utbyttes i gallskrik.

Ojojoj så mycket bilder och information. Jag känner mig som en moster påå 1980-talet som tvingar sina släktingar att kolla på en två timmar lång diabild-rulle från semestern på Mallorca. Tar en paus och fortsätter senare.