Tietoa mainostajalle › Tietosuojaseloste ›
Browsing Tag

Skriva

Böcker Jobb Skriva

Pomodoro-metoden och hur man skriver böcker

5 oktober 2018

När jag modererar författarsamtal brukar jag nästan alltid avsluta med att fråga författarna om deras skrivprocess och be om deras bästa skrivtips för aspirerande författare. Nu är ju skrivprocessen personlig. Ibland berättar författare att de stiger upp 04.30 och skriver hela förmiddagen, andra skriver ett visst antal sidor eller ord varje dag, medan somliga avverkar boken en scen per session.

Det som många nämnde den här bokmässan var pomodoro-metoden. Alltså att skriva i 25 minuter utan avbrott och sedan pausa i fem minuter. Jag har själv inte jobbat så ännu (jag körde ju 10 000 tecken om dagen i somras), men tror att det är en metod som verkligen skulle passa mig. Sen kör man så många pass som det behövs/man orkar.

En av debutanterna jag intervjuade sa att hen jobbar helt enligt flow, skriver när det känns så. Jag avundas enormt detta. För det mesta känner jag ett starkt motstånd för att sätta mig ner och skriva. Det är lite som precis innan jag ska ut och springa en runda. Lättjan protesterar, men när jag väl kommer igång är det oftast ganska skönt att springa. Detsamma gäller skrivandet. Jag känner ytterst sällan, om någonsin, flow innan jag börjat skriva. Men när jag tvingat mig själv att komma igång kan jag liksom få upp farten och hitta flowet inne i historien. I sällsynta, men ytterst fina, stunder rör sig karaktärerna framåt utan min ansträngning och jag skriver vidare av ren nyfikenhet för att få veta hur det går.

Ni som skriver, hur GÖR ni? Vore fint om vi kunde inspireras av varandra!

Böcker Skriva

Mina bästa skrivtips

5 augusti 2018

Jenna frågade:

”Kan du inte göra någon skrivguide typ? Hur en blir säker på sitt eget skrivande, jobbar på sitt språk osv. Skulle vara roligt att få läsa?”

Jag tänkte börja det här svaret, men ”jag är verkligen ingen expert” men så tänkte jag: Hur skulle en random snubbe som jobbat som journalist i mer än tio år, bloggat i snart fjorton och snart skrivit åtta böcker resonera?

Jaja, så här tänker jag: Det verkar som folk nuförtiden är mer intresserade av att skriva böcker än att läsa dem, men jag tror att en för att bli en bra författare måste ha läst en massa böcker. Genom att läsa böcker får man ett bra språk. Det kan också löna sig att försöka identifiera vad man gillat och inte gillat i böckerna man läst, hur de varit uppbyggda och i vilken person de varit skrivna. Jag tycker att Monika Fagerholms ”skriv som ett litet djur” är väldigt inspirerande.

Sen handlar det såklart om att skriva och skriva om och skriva mer. Det är viktigt att få ut historien och inte förälska sig i research eller göra varje mening till ett eget konstverk. Det brukar inte bli så bra om en är för förälskad i sina egna ord och formuleringar. Skriv på och trösta dig med att du kommer att gå tillbaka och ändra och kill darlings.

Tvinga dig att avsluta åtminstone ett längre projekt. Det är där agnarna skiljs från vetet. I början är det kul att skriva, då ligger det en helt ny värld som du ska skapa framför dig. Ju längre in i texten du kommer, desto mer begränsad är världen, eller desto fler aspekter måste du ta i beaktande. Det kommer antagligen att komma riktigt tråkiga passager där du måste tvinga dig själv att skriva vidare. Du kommer att mumla writers block, men strunta i det och tvinga dig själv att få ner lite text. Om det är någon tröst tar historien ibland fart av sig själv och medan du skriver får du veta hur det kommer att gå. Writers block är för amatörer. Det svåraste med att skriva bok är att avsluta den och lämna den ifrån sig.

Scenario: Du har en historia och märker sen du att någon annan skrivit ungefär samma historia. Oroa dig inte, ingen kommer att skriva historien på just ditt sätt. Skriv på bara.

Bered dig också på att tycka att allt är skit och sen plötsligt få korta stunder av hybris när du utnämner dig själv till geni. Försök hålla fast hybriskänslorna, du kommer att behöva minnas dem, skitfasen dyker nämligen alltid upp igen (det är som när man ska föda barn och VET att fasen då man vet att man ska dö kommer. Det går inte att förbereda sig på den, men den går över). Oftast tycker jag att det jag skriver är uselt. När jag genom att tiden gått fått perspektiv på texten brukar det kännas lite bättre.

För mig har bloggen och journalistyrket varit till hjälp, jag är van att få ur mig text och låta andra läsa den. Nu är visserligen en roman så otroligt mycket mer privat än ett reportage, jag tycker fortfarande att det är oerhört känsligt att låta någon läsa det skönlitterära jag skriver, men lite hjälp på vägen är det. Jag läste nånstans att författaren riskerar allt, medan kritikern inte riskerar någonting alls.

Allt jag just skrev är både sant och falskt. Det går att göra precis tvärtom och ändå få ihop en bra text.

(Jag har blivit avbruten av mina barn ca 7000 gånger medan jag skrev det här inlägget så jag hoppas ni har överseende om det finns bristande logik eller annat konstigt i det. Korrigerar så fort de små änglarna lägger sig)

Böcker Jobb Personligt Skriva

Tvingar fram texten

31 juli 2018

Tack alla ni som svarade på det här inlägget! Jag fick så mycket bra energi i kroppen, det kändes lite som att vara nyförälskad. Jag bestämde mig för att svara på varje kommentar, det kommer tyvärr att ta lite tid för jag måste skriva också på annat i dag.

För övrigt har mitt skrivande varit väldigt mödosamt idag. Har verkligen fått tvinga fram texten. Tänker att det viktigaste är att få ut någonting, sen kan jag alltid gå tillbaka och redigera skiten. Mot slutet uppenbarade sig en vänlig Trump-anhängare i en av scenerna och det tyckte jag själv var lite kul. Älskar när historien nästan skriver sig själv. Till 95 procent gör den INTE det. Fick i alla fall till 10 000 ord, skickade in ett reportage gryningsritten och tog sedan ledigt.

Nu ska jag bada i Brunnsviken. Precis som igår och i förrgår. Glad Pridevecka! Kom ihåg att det inte är en maskeradvecka utan handlar om HBTQI-personers rättigheter.

Böcker Jobb Los Angeles Skriva

Ett lång inlägg om hur jag skriver böcker

10 juli 2018

Jenny var schysst nog att ge mig lite bloggmaterial genom att under det här inlägget fråga om hur jag skriver andra böcker än den jag jobbar med just nu.

”Kan du inte berätta hur du skrivit de andra böckerna och vad skillnaden var mellan reseguide, barnbok, roman och bok för lite, lite äldre barn?”

Jag har aldrig gått på en skrivkurs, jag har väl prioriterat annat. Önskar ändå ofta att jag gjort det, tror att skrivkurser är bra och trevliga för alla. Det som hjälpt mig mycket är att jag jobbat som journalist och bloggare och är van att a) avsluta texter b) att andra läser mina ord. Nu är det nu enormt mycket mer intimt att skriva en roman än en artikel, men det finns också likheter. Jag antar att det både är en bra och en dålig sak att ha inställningen: ”Äh, det får duga” när jag tycker att jag är klar med en bok. Fördelen är att jag faktiskt kan avsluta, nackdelen är att man alltid kunde läsa igenom och ändra texten en gång till.

Jag kom ut med min första bok ”Livet & barnet – Om att överleva som någons mamma år 2011. Den handlade om hur det var att, håll i er nu, att bli mamma, om jämställt föräldraskap och egna erfarenheter. Boken baserade sig delvis på min blogg och jag försökte skriva om moderskapet på ett personligt, privat, samhälleligt och humoristiskt sätt. Livet & barnet skrev jag, om jag minns rätt, i ständig diskussion med min förläggare Anna. Typ så jag skickade ett kapitel åt henne och hon kommenterade. Det var också så vi blev goda vänner.

Bok två ”Vackra människor kom ut  2014 och var en roman som ursprungligen skulle heta ”Äta kakan och ha den kvar”, men så kom Kristin Emilsson ut med en feel good-roman med samma namn (rekommenderar den och Emilssons andra böcker) bara ett halvår innan min skulle komma ut och jag var tvungen att hitta på en ny titel. Tycker att Vackra människor var ett ganska bra andra alternativ. Den började egentligen med att jag hittade på rollfiguren Max som tyckte att det gick hur bra som helst att äta kakan och ha den kvar. Vill minnas att det är så boken börjar. Sedan skapade jag ett gäng andra karaktärer kring Max. Den här boken skrev jag helt odisciplinerat när jag fick feeling. Hade ingen aning om vad som skulle hända, utan bara skrev på tills historien utvecklat sig.

Olika människor har för övrigt kommit fram till mig och sagt att de VET att jag är den ambitiösa journalisten Ida alternativt storbloggaren Sanna som skriver elaka kommentarer på andras bloggar. Att det var modigt av mig att skriva om mig själv liksom. När den här boken kom ut minns jag att jag var ganska trött på att folk ofta vill att romaner ska ha verklighetsförankring.

Skulle jag skriva en fortsättning på Vackra människor skulle jag börja med att fundera ut en lös historia från början till slut, lista olika nyckelscener och sen dela in romaner i akter. Jag skulle vara noga med att göra rollfigurerna realistiska och tillräckligt olika varandra och jag skulle antagligen bestämma mig för att skriva ett visst antal tecken fem dagar i veckan.

Den feministiska handbokenLivet & patriarkatet” kom ut 2016 och baserar sig delvis på bloggen, delvis på mina egna upplevelser och delvis på smarta saker om feminism andra sagt. Jag (och min förläggare) ville att det skulle bli en enkel och kul bok om feminism, full av argument att använda när någon till exempel är emot en jämställd föräldraledighet eftersom ”familjerna ska få välja själva”. Många kom fram och sa att det var ”modigt” av mig att skriva den här boken. Tolkar det som att jag berättar liiiite för mycket om mig själv i den. L&P skrev jag ganska snabbt. Minns att jag listade ett antal ämnen och rubriker jag ville ta upp och körde. Det var som att skriva jättemånga, långa blogginlägg. Det som gjorde mig extra glad var att den sålde bra i Sverige och Denise Rudberg rusade fram till mig på Gotland och ropade: PEPPE ÖHMAN, jag älskade din bok!

Hösten 2017 kom min första barnbok (på den står ”Peppe Öhmans första barnbok” har ej skrivit det själv!) ”Monster på toaletten och andra historier om Kim” Det är den enda av mina böcker som översatts till finska. Jag hade INGEN aning om hur man skriver en barnbok, men ville att huvudpersonen skulle vara könsneutral. Jag ville också att den skulle vara mer kul för barn än imponera på litteraturkritiker. När jag skickade in historien tyckte förlaget att den var för kort så jag skrev fyra historier till. Samtliga baserar sig på diskussioner jag haft med Vidar. Oerhört kul att skriva dem!

Samma höst kom reseguiden Mitt Los Angeles” som är en personlig guide till LA. Jag älskar ju Los Angeles väldigt mycket och det är med all min kärlek jag avsöljar om mina älsklingsställen, hur man ska köra, var det lönar sig att bada, äta, cykla och what not. Här började jag med att dela in staden i stadsdelarna jag själv gillade att visa upp för våra gäster. Det var superlätt att lista platser i Santa Monica, Venice och West Hollywood, men lite svårare i till exempel Little Tokyo och Koreatown som jag inte hänger i varje dag. Där krävdes det lite research. Körde runt en hel del i stan under tiden jag skrev boken. Tycker att slutprodukten blev riktigt bra. Står helhjärtat bakom alla de drygt 200 tipsen.

Några månader senare, i januari 2018, kom boken The Diamond Year, ut. Här jobbade jag som medförfattare till Hannah Widell och Amanda Schulman och hjälpte dem att få styr på boken som till stor del baserar sig på podden Fredagspodden.

Just nu skriver jag på en roman (jag skrev mer om mitt arbetssätt här), men har också skrivit råmanus till en hästbok för 9-12 åringar. Det var min förläggare som kom på idén att jag skulle skriva en hästbok för barn (antagligen efter att jag lagt ut tusen hästbilder och kärleksförklaringar till de här djuren på Instagram) och den gjorde jag väl med som med Vackra människor. Jag bestämde mig för att den skulle utspela sig under en vecka och skrev sedan på utan att riktigt veta vad som skulle hända eller vilken ålders personer jag skrev för. Det tog ändå inte länge innan historien tog form. Kom ihåg många kul minnen från egna ridlägerveckor. Jag ska ta tag i redigeringen i höst och tror att jag då kommer att ha mycket nytta av den andra boken jag skriver på. Rent tekniskt alltså, inte alls innehållsmässigt. Min förläggare sa förresten att det är bra att skriva många böcker, man lär sig mycket om att skriva böcker på vägen.

Jösses så långt det blev, orkade någon läsa ända hit? Nu när jag skriver på bok nummer sju och åtta har jag förresten utan att skämmas börjat presentera mig som journalist och FÖRFATTARE.

Böcker Jobb Skriva

Så här skriver jag bok (den här gången)

4 juli 2018

I går spelade Karin och jag in Mellan raderna-podden (kommer upp så fort Magnus vaknat och klippt den) och talade en stund om våra ”projekt”. Till slut frågade Karin om orsaken till att vi säger projekt istället för böcker är att vi är rädda för att det inte kommer att bli något av dem. Projekt känns lite mer löst i kanterna än det mycket konkreta bok. Eftersom man ska kalla saker vid dess rätta namn får det bli BOK från och med nu. Jag tänkte kort berätta om hur jag skriver just den här boken.

Förut har jag bara skrivit på för att se vad som händer. Den här gången hade jag en lös synopsis att jobba efter. Jag delade in boken i tre akter och skrev viktiga händelser på post it-lappar som jag klistrade på ett stort ark. De här lapparna har jag redan nu, 60 000 tecken in i boken, flyttat omkring från en akt till en annan.

Jag har också gjort så att varje kapitel har en egen A4 där jag skriver ungefär det som ska hända/det som händer. Mest för att ha en ungefärlig överblick. Inser nu att jag måste bli lite mer detaljerad i kapitlen.

Jag har som mål att varje dag skriva mellan 5000-10 000 tecken. Hittills har det funkat ganska bra. Eftersom min deadline är den 1 oktober vill jag ha historien klar så fort som möjligt för att sedan gå in och redigera ordentligt. Att ha ett visst teckenmål har gjort mig väldigt gott eftersom jag med gott samvete kan vara ledig när jag skrivit det jag kommit överens med mig själv om. Än en gång vill jag tacka bloggen och journalistsiken för att ha lärt mig producera text trots att det inte finns någon som helst inspiration att ta av.

Om ni har revolutionerande, eller bara halvbra, förslag på hur man bästa skriver bok. Tipsa gärna!

Böcker Hästar Skriva Stockholm

Så här skriver jag bok

27 juni 2018

Här i Stockholm råder skrivfabrik. Hästboken ligger och väntar på redigering i samspråk med förlaget och jag satsar fullt ut på ett annat större bokprojekt som har en ganska tight deadline. När jag skrivit böcker förut har jag bara skrivit på, utan program strukturerar upp berättelsen. Den här gången har jag ändå, delvis på grund av tidtabellen, skaffat post it-lappar och gjort en tydlig uppdelning om vad som ska hända när. Föreställer mig att det kommer att göra jobbet lite lättare.

Jag har också bestämt mig för att skriva mellan 5000-10 000 tecken per dag. Det är som att skriva en lite längre artikel och såna har jag ju producerat förut. Jag får ta ledigt på till exempel lördagen då vi ska på fest, men de allra flesta dagar den här sommaren kommer jag att skriva minst 5000 tecken. Just nu är det precis så kul en bok alltid är alldeles i början när alla möjligheter och vändningar ännu är möjliga. Jag känner mig som en gud eller som jag spelade Sims/lekte med barbiedockor. Sen kommer det att bli trögare ju närmare slutet jag kommer, men jag tror att jag hjälper mig själv genom att anteckna det som händer i alla kapitel.

Hur skriver ni som skriver?

Jag springer också omkring och träffar folk jag inte sett på ett år. Igår skulle Magnus jag bara ta en öl med ett par kompisar. Sedan åkte Magnus till Annika Leones och Cilla Holms från Vill ha barn-podden (som han klipper, han vill inte ha fler barn) och gick på deras sommarpicknick. Medan Kristoffer, Nille och jag drog till liveföreställningen av podden ”My dad wrote a porno”, skrattade mycket, drack bubbel, fick gå på efterfesten med poddarna, skoja med dem OCH prata länge med pappan som är the dad who wrote a porno. Han insisterade på att ge mig sin autograf. Väldigt kul. Hade tänkt vara hemma vid åtta, men promenerade hem genom Djurgården kring midnatt. Sommarnatten i Stockholm, herregud så fin.

I dag ringde min syster Pyret och frågade om jag ville dricka morgonkaffe med henne och några kompisar som tagit båten över från Hangö till Stockholm. De hade gått på Allsång på Skansen kvällen innan och var mycket nöjda med upplägget. Ironiskt nog befann jag mig på Cirkus bara ett stenkast från dem samma kväll. (Föga visste jag att det skulle vara stans flådigaste båt. Stor som vår lägenhet nästan).