Tietoa mainostajalle › Tietosuojaseloste ›
Browsing Tag

Vardag

Los Angeles Personligt

En lördag förmiddag

24 november 2018

Magnus säger alltid att hans psykiska välmående och magen sitter ihop. När han håller på att få magsjuka blir han också mentalt sämre. Jag har känt mig lite nere i några dagar. Eller mest trött och liksom uppgiven. På fredag morgon fick jag bara i mig en halv banan, ville kräkas bara jag tänkte på mat, men beslöt mig ändå för att åka till stallet på förmiddagen. Nån måste ju rasta Rupert (tänkte på att jag borde jobba bort rädslan för att göra någon besviken). Jag tog det ganska lugnt på hästryggen, men var ändå så slut i kroppen att jag knappt kunde köra hem.

Väl hemma strandade jag i sängen, steg endast upp för att spy och sov sedan i goda sexton timmar (tänkte blogga och fråga er om era bästa tips mot illamående, men var för svag). Under tiden hade resten av familjen fest i soffan med sushi, chips, glass och ”Back to the Future” del 1 och 2. Mådde betydligt bättre när jag vaknade i morse och föreslog frukost på stan. Fick inte i mig mycket, men det var i alla fall skönt att komma ut.

Medan Vidde fick sitt hår klippt (dyrt och ganska dålig klippning), spatserade Magnus, Majlis och jag upp och ner längs med vår hemgata Montana. Tänkte på hur lyckligt lottade vi är som får bo på ett ställe där man kan promenera till gulliga små affärer, restauranger och caféer.

När Vidde var färdigklippt gick vi vidare till en kvinna som ville ge bort en påsen med målfärg för barn. Älskar Facebook-gruppen Buy Nothing Santa Monica. Efter det var jag så trött att jag på allvar kunde ha lagt mig ner på gatan för att sova en stund. Klarade mig ändå hem och ska sova en stund nu.

Feminism Personligt

En enklare vardag

18 september 2018

Imorse var det dags för en session av Friday Lab (vi håller förresten på att planera tidpunkten för vårens kurs, men info om den kommer upp här). Jag är så glad att Majas och min coaching och sen vänskap ledde till detta och för att få lära känna deltagarna i kursen. Folk är så kloka och trevliga och jag drömmer om att vi alla kan träffas nånstans IRL över en middag.

I dag pratade vi bland annat om hur man kan strukturera upp sin vardag så att den inte bara består av tråkiga måsten. Någon tipsade om att beställa matkasse, ha städhjälp och det här systemet (tyvärr bara på finska, tipsa mig gärna om svensk motsvarighet!) som går ut på att man planerar middagen alla vardagar i fyra veckor framåt, gör inköpslistor på råvarorna som behövs och sedan beställer hem dem.

Hemma hos oss har vi löst just det problemet med att äta ungefär samma sak alla vardagar. Eller så här: nästan varje måltid består av tomat, avokado, bönor, linser, random grönsak i kylskåpet, pasta eller tacoskal. Latmansversionen av att planera middag fyra veckor framåt. Jag kan garantera att vår funkar i mer än fyra år, men då måste man vara lagd som Maggan och jag.

Mitt eget bästa drag var att låta skolan vara helt på Magnus ansvar. Han ansvarar för Viddes lunch och mellanmål, för möten på skolan, donationer, frivilligverksamhet och kontakten med de flesta andra föräldrar. Kvinnor tar fortfarande hand om lejonparten av det oavlönade hushållsarbetet så varför inte jämna ut statistiken lite?

Min tes är att det enda sättet att frigöra mer tid för sig själv är att skära bort/omfördela något ur vardagen. Det här kanske bara är en extra hård period som du inte har tid att tacka ja till alla inbjudningar. Eller kanske livet blir enklare av att ha en skärmfri kväll i veckan för vuxna, medan barnen får skärma loss så mycket de vill (de kommer inte att bli sämre medborgare av det, jag lovar!). Eller så är middagen mackor eller gröt ibland. Eller så får dammråttorna föröka sig mer än vanligt. Vad är det värsta som kan hända, liksom?

Nu vill jag gärna ha era tips på en enklare vardag/mer tid för er själva. KÖR!

OOTD

Den ofrivillige feelgood-älskaren

23 maj 2018

Veckans Mellan raderna ligger ute och väntar på er! Karin blev så inspirerad när jag för två veckor sedan pratade om Nina Lykkes ”Nej och åter nej” att hon läste och pratar om den. Jag gottar ner mig i syskonkärlek och -hat i Lena Ackebos avslutande del av trilogin om Mona och Barbro. ”Darling Mona” heter den. Vi reder också upp missförståndet (?) om att vi avskyr pojkflickor, men Karin erkänner att hon inte känner sig helt bekväm på damresor. Ja och så blir det tips på tv-serier och lite amerikansk politik och mycket feminism. Sånt som man gillar.

Tipsa gärna en vän om denna lilla podd! Och förresten så gäller ännu samarbetet med BookBeat: koden PeppeFi och PeppeSe ger er en månad av gratis lyssning. Kanske lägligt nu när sommaren nalkas. Sätt hörlurar på ungarna i baksätet/tåget/bussen och låt dem lyssna på en bok när ni åker till landet/stranden.

Så här såg jag för övrigt ut när jag följde Vidde till skolan imorse. Samma Vidde tog bilden: Skinnpaj: second hand, tröja: Anine Bing, leggings: Kenza-samarbete? Sneakers: Puma. Nu min fråga: Har alldeles för många bananer (ej metafor), vad ska jag göra med den innan de blir bruna?

Böcker Podcast

Jag gillade honom innan han blev mainstream

6 maj 2018

Att vara tvungen att stiga upp halv sju med en klarvaken ett och ett halvt åring faller på inga sätt in under hashtaggen #goalz, men vad gör en inte för sin avkomma. Majlis är lyckligtvis väldigt gullig också på morgnarna. Kolla bara på den här lilla personen några timmar senare på sin brorsas baseballmatch. Här står hon som en liten, intresserad pensionär.

Magnus hade varit ute med Los Angeles svenskaste herrklubb, Bastuklubben, och var lite trött. Förr i tiden skulle jag ha ha varit grymt skeptiskt till könsseparatisktiska klubbar som denna, men i dag förstår jag att det behövs ett forum där män kan knyta vänskapsband. Speciellt här då de flesta lämnat sina polare kvar i Sverige. Hela förmiddagen hade Maggan förresten så där extra röda läppar som man får när man varit ute och druckit ordentligt med alkohol kvällen innan.

Medan Vidde slog, fångade och kastade bollar ute på planen gullade Majlis med alla hundar hon såg. Till och med den här chihuahua fick sig en omgång.

Jag hade ömma magmuskler eftersom jag dagen innan diskuterat plankan med en sjuåring och hävdat att jag OCKSÅ lätt kunde göra den i fem minuter. I dag var jag lite öm i magmusklerna och valde att ta en promenad istället för att springa. Lyssnade på podden ”Två nollor för mycket”. Min go to för finländsk inrikespolitik i ett underhållande paket.

Kom hem, började läsa på Rafael Donners ”Människan är ett känsligt djur” och kollade på Childish Gambinos senaste video: ”This is America”. Nu är jag den där irriterande personen som säger: ”Jag lyssnade på honom innan han blev mainstream”, men jag gör det ändå lite. ÄLSKADE Donald Glover i Commuity, 30 Rock och i Atlanta såklart (het som lava är han också). Älskar också Childish Gambino, fast det i ärlighetens namn är Maggan som introducerat mig för hans musik.

På kvällen gick vi ner till parken för att rasta barnen genom att låta Majsan löpa fritt och Vidar få öva att kasta och fånga basebollar. Innan kvällen var över skulle också vår kompis Daniel komma på spontanbesök. Han fick jobb på Facebook och flyttade med familj från LA till Palo Alto för ett knappt år sedan. Vi saknar honom och familjen.

Helsingfors Los Angeles Personligt

Fråga och svar del 7

25 mars 2018

Här kommer den sista frågan i frågestunden. De tidigare frågorna och svaren finns här, här, här, här, här och här.

Jennifer:

När jag lämnade min hemstad kände jag mig alltid lite rädd för att uttrycka mina känslor kring den och att liksom kritisera. Det kändes som om de ”hemma” tog ganska illa upp och jag kunde riktigt se hur tankarna gick ”jaha har hon flyttat och tror att hon plötsligt är så mycket bättre nu?” Så jag undrar helt enkelt hur du ser på detta med att ha flyttat från Finland och ha en stark inställning om att ni faktiskt inte kommer flytta tillbaka dit (hit). Möter du någon kritik pga detta? Funderar du över hur det mottas i Finland, alltså om folk anser att du dissar ”deras land” och uppfattar det som lite drygt?

Tänker på detta mer eller mindre varje gång jag skriver ett blogginlägg, speciellt när jag skriver om att jag är lycklig eller verkligen trivs i LA. Jag älskade också att bo i Helsingfors, under majoriteten av sin existens hette den här bloggen Livet & Helsingfors, och jag lämnade inte staden för att jag vantrivdes, utan mer för att jag fick en möjlighet och USA:s västkust kändes spännande. Jag hade aldrig haft någon stor dröm om att bo i just LA, men när chansen kom tvekade jag inte en sekund. Sen blev jag kär i staden lika fort.

Min rädsla för att Finland ska känna sig dissat tar sig i uttryck att jag efter att ha skrivit ett blogginlägg går omkring och grubblar på om jag lät dryg eller, värst av allt: självgod. Jag fattar ju att ingen egentligen bryr sig, men oroar mig ändå för att folk ska tycka att jag är mallig eller att jag överdriver och ljuger när jag skriver om kärleken till LA. Eller att jag ska tro att jag är NÅGON.

När jag talar med folk hemifrån är jag noga med att poängtera att LA faktiskt också har sina problem och att Helsingfors är en underbar plats att bo på. Det här tycker jag verkligen. Nu har vi ändå klarat av att skapa en väldigt bra vardag här i Santa Monica och stannar kvar tills vi är färdiga med staden. Att det sen mer sannolikt blir Stockholm än Helsingfors handlar nog mest om att jag inte kan se VAD jag och Magnus skulle jobba med i Finland. Men var vi ska bo efter Los Angeles vet jag ärligt talat inte, efter det här inlägget skulle det vara ödets ironi att vi båda fick värsta drömjobben i Åbo.

OOTD

Vardagen som hemmafru

25 mars 2018

Hej från söndagssoffan! Medan jag skriver detta sitter det en ettåring på mitt huvud och en åttaåring beställer mackor från Restaurang Peppe (ej pizzerian i Oslo). Magnus ramlade in nånstans kring tre på morgonen och åkte på inspelning ungefär tio timmar senare. Mellan det hann vi spela in en podd och jag springa milen. Jag hann också arbeta upp en ordentlig irritation över hushållsarbete och barnavård. Vår relation är sämst när Magnus jobbar heltid och inte som frilansare. Jag biter mig konstant i tungan för att inte komma med spydigheter när Maggan tar sig 60 minuters morgonbad, utan istället bibehålla nåt slags god stämning här hemma. Tänker att min tid kommer (på torsdag och framåt). I idealsamhället finns det alltid fler än en vuxen hemma med barnen.

Min kompis Anine Bing gjorde en extremt fin barnkollektion Bing Kids och skickade några plagg åt Vidde och Majsan. Här försökte vi få in ungarna på samma bild. Det gick sådär. Bra stylo ändå.

 

Jaja, nu ska jag avsluta Mördarens mamma som jag ska tala om i morgondagens Mellan raderna. Ajöken! På bilden högst upp är såklart Blankens DTLA. Får alltid komplimanger för mina skor när jag är ute och rastar dem.

 

Personligt

Vardagen och yoga

20 mars 2018

På grund av regn och att Magnus är borta har jag knappt sprungit en gång i veckan under mars månad. Har knappt ridit heller. Väldigt dystert. Istället springer jag efter barn och yogar med Adriene på Youtube. Tycker så mycket om hennes lektioner och att det ibland dyker upp en hund i bild. Det finns också tillräckligt många yogaavsnitt för att jag inte ska bli uttråkad och de är tillräckligt korta för att jag ska orka mig igenom ett och kanske köra ett till genast efter. Är såklart ej sponsorerad, då skulle jag ha varit tydlig med det, bara ett genuint tips. Det är för övrigt alla samarbeten också, tackar såklart nej till allt som jag inte kan stå för.

Har lagat mat på rester i kylskåpet. Det är otroligt tillfredställande att slänga ihop en pasta på det som redan finns i kylen. Nio av tio rätter som serveras i det här hushållet har de mesta av ingredienserna: avokado, tomat, mozzarella, tomatkross, koriander och svarta bönor. Idag blev det en pasta med avokado, tomat, koriander och mozzarella. En annan tillfredställande, men väldigt sällsynt sak är att barnen gillar och äter upp det jag lagar. Hände nästan idag.

Imorgon ska det regna igen så min ridning och resten av samhället är avbokat. Ni då? Vad pysslar ni med så här mitt i veckan i slutet av mars?

Personligt Podcast

Ironiska rubriker

11 mars 2018

Eftersom det regnade igår blev det ingen baseballmatch för Vidde idag och vi var således helt lediga. Vi promenerade hem till ett par kompisar, åt östkustmackor, donuts och drack kaffe. Promenerade sedan hem och lät Majlis stanna och klappa alla hundar vi mötte. Läste ”Vi får hoppas på det bästa” som jag ska tala om i Mellan raderna imorgon, sprang i trekvart på bland annat stranden och väntar nu på att Magnus ska ta initiativet att laga mat. Ser mörkt ut, om vi säger så.

Igår spelade vi in en riktigt bra podd OM JAG FÅR SÄGA DET SJÄLV. Den ligger och jäser på bland annat Itunes och Acast och så här beskrev Maggan den:

”Efter att ha ifrågasatt temat ”Kan kvinnliga chefer ha familj” informerade svenska Yles medarbetare oss om att rubriker kan vara ironiska. Det tyckte vi var lite konstigt. Vi tänker att rubriker ska fresta till läsning, men bör samtidigt korrekt reflektera innehållet. Vi diskuterar också Kim Wall och medias detaljrikedom i rapporteringen. Är journalister omedvetet påverkade av fiktionen? Och varför är Amnestys strävan efter att Finland ska vara Europas tryggaste land för kvinnor 2030 helt fel? Samt vilka likheter finns det mellan Stormy Daniels och Monica Lewinsky?”

Tack från hjärtat alla ni som betalar 2, 80 i månaden. Det betyder mycket för oss att våra lyssnare är folk som vill betala för innehåll och tycker att journalistisk är viktigt. För er som ännu inte gör det är det busenkelt (första gången jag använde det ordet). Bara att klicka på PayPal-symbolen i högerbalken. TACK! Är också väldigt glad och tacksam för alla mail och kommentarer <3